Sammanfattning av veckan som kommer: hektisk. På onsdag stundar sista ECI-milen och jag är lite orolig eftersom jag inte cyklat sen senaste deltävlingen för snart en vecka sedan. Jag vet att det inte är någon större fara – men det känns inte bra. Jag känner mig slapp, slö och ur form. Att jag var på bröllop på Åland i helgen gör inte saken bättre. För lite sömn, för mycket vin är inte ett recept för att känna att jag träffat formtoppen.
Sen på fredag bär det av till Söderhamn för etapplopp. Det blir ännu en ny erfarenhet. På fredagen kör vi tempo på 14km, lördag stundar ett GP och söndagen blir det avslutande linjelopp. Vi är 8-9 stycken som åker från klubben vilket gör att vi har möjlighet att köra som ett lag för ovanlighetens skulle. Taktiken lär diskuteras på morgondagens träning. Jag vill gå på utbrytning, inte för att jag tror att jag är den bäst lämpade utan mest för att prova på och för att gå på utbrytning, det är helt enkelt stencoolt.
Ja, det var det där med cykelsmart ja.
Som grädde på moset denna hektiska cykelvecka har jag drabbats av paranoia och hypokondri. Idag berättade jag på jobbet att jag har lite ont i nacken. Jag tänkte att det berodde på olämplig huvudposition under natten. Tror ni mina läkarkollegor köpte den förklaringsmodellen? – oh no. Nej, för tusan, det kan ju vara en viros eller varför inte lite meningit. Jaha, jag som skulle cykla ikväll avråddes från dito och nu sitter jag här och bloggar istället. Jag mår för övrigt bra, det är bara den där nacken.
Därför blir det tidig sänggång ikväll och om jag mår ok i morgon, ja då ska det jävlar cyklas. Då var det sex dar sen sist. Det var länge sen det hände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar