Anette pratar vackert och samtidigt skrämmande om mörker och kyla nedan. Själv laddar jag för en tur till varmare breddgrader- trodde jag. I morgon åker jag till Paris och insåg efter besök på smhi.se att vädret i La France skiljer sig marginellt från vädret här.
Det gör i och för sig inte så mycket, för jag kommer ändå inte ta med mig cykeln. Jag får inte ta med mig cykeln. För länge sedan, någon gång i mars, bestämde jag och en kompis oss för att åka till Paris i mars. När vi sen för ett tag sen diskuterade vad vi egentligen skulle göra där sa han kort och gott: ”du får inte ta med dig cykeln i alla fall”.
Så det ska jag inte göra. Det hade blivit svårt och säkert dyrt eftersom Ryanair bara tillåter 10 kg ocheckat handbaggage utan extra kostnad. Allt som ska checkas får man snällt slanta för.
Hur som. Jag har bara cyklat i Paris en gång. Eller cyklat och cyklat, jag har begagnat mig av cykel för min framfart. Det är ju inte cykling i dess sannaste, renaste form utan bara för att ta mig fram någorlunda snabbt och smidigt.
Två saker hände den dagen. Det första var att jag cyklade genom Place Concorde. Ni som har varit i Paris kanske vet hur det ser ur. En enorm rondell med sanslöst mycket bilar, motorcyklar, påfarter och allehanda konstigheter. Att cykla genom den är inte att rekommendera – milt uttryckt. Det andra som hände var att jag sprang på en kompis på gatan av en slump, precis när jag skulle äta lunch. Jag kände vid den tiden typ 3 personer i Paris (av två miljoner i city), och ingen av dem bodde i närheten av där jag var. I Stockholm känner jag fler än tre personer som bor inom ett kvarter från mig och jag springer i princip aldrig på någon av dem.
Två intervallpass hittills och vanlig onsdagsträning ikväll. Det är all cykling jag hinner med den här veckan. Crap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar