Gårdagens tillställning verkade dock tämligen drogfri. Tempo 30 km stod på programmet. Vädret var perfekt - inga undanflykter fanns för en dålig prestation. Förtuom att jag inte hann värma upp någonting då (se där, jag kom på en).
Det var mitt första 30km tempo på min blixtmaskin och sträckan avverkades på under 45 minuter. 44.42 närmare bestämt. 45 minuter är lite av en "drömgräns" eftersom det innebär att snittfarten då är över 40 kilometer i timmen. 40,26 var min.
Och det är ju bra. Men så kom jag ihåg vad Carlos på Cykelcity sa när jag hämtade ut cykeln.
"Man vinner inga tempolopp på att cykla 40 kilometer i timmen"
Och vet ni vad - han har rätt. I SMACK-serien placerar man sig på ungefär 20e plats av 67 startande på 44.42. Men vinner, det gör man på dryga 40 minuter.
Det var någon snubbe i Vallentuna som vann. Han startade 2,5 minuter efter mig och körde om mig precis efter varvning. Det jag kan trösta mig med är att jag inte tappade lika mycket på tillbakavägen.
Minnesvärt från gårdagen:
- Man, eller i alla fall jag, får vansinnigt ont i röven av att cykla tempo. Vet inte om jag pressar ner mig i sadeln på något konstigt sätt eller vad jag håller på med. Märkte det inte under tiden, men när jag kom i mål... aj aj aj. Min fräsiga temposadel har någon slags kevlardetaljer fram och bak och jag undrar om det är dessa skottskydd som gnagt sig in i min hud...
- Man ska värma upp ordentligt innan. Det visste jag förstås, men det blev ännu tydligare när jag inte gjorde det.
- Tempo är konstant jobbigt. Eller som David sa: "Om det känns bra att köra tempo, då tar man i för lite".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar