Amen seriöst alltså

Två gånger på kort tid har jag råkat ut för samma sak. Jag har under cyklingen till och från jobbet hittat en fin rygg att gå på. Få lite lift liksom bakom en starking. Jag gillar att ligga där i suget och fundera på att attackera. Känna efter lite, känna lite hets.

Så när jag legat där och spanat - vad har snubben framför mig gjort (för det är alltid en snubbe). Jo helt ogenerat snorat som en vasaloppsåkare rakt ut i luften. Snoret har sen färdats bakåt för att stänka mig i ansiktet, på armen. Ja ni vet. Till och med under en tävling är många ganska restriktiva med att snora utan att se sig för.

Så vad är grejen. Kör de så hårt så de inte tänker klart? Tror de att ingen kan köra lika fort som dem? Skärpning på gatan säger jag, nästa gång slänger jag in låset i hjulet på dem.

Fy.Fan

Jag som var inne i ett litet stim. Bra rutiner för träning dagtid och en kropp som började återfå en mer normal vikt efter julens övergödning.

Så slog influensan till och nu har jag inte tränat på ett par veckor och det dröjer nog ytterligare några dagar innan jag törs prova. Hade förvisso bara feber i två dagar, men sen har det varit hosta och allmän trötthetskänsla. Lägg på det att resten av familjen också varit sjuk så vilan har fått stryka på foten så förstår ni hur gnälltrött jag varit.

Men nu ser jag ljuset i tunneln igen. Dottern är på dagis, jag är på arbetshästen. Nu kör vi.

Upp och ner

Sitter och snorar och undrar hur smart det var att träna igår. Inte så hårt förvisso, men jag sprang ju 3 kilometer som uppvärmning. Och det var kanske inte så smart.

Senaste veckan har jag brottats med målsättningar eller inte målsättningar för året som nu inletts. Målsättning ett är så klart att leverera på Pappa-fronten. Vi väntar tillökning (igen) den 1 juni så det mesta cirkulerar kring det. Samtidigt är det långt till 1 juni och emellanåt är jag sugen på att ge mig in i intervallträsket på testcykeln för att kanske vara med på några GP-lopp under våren.

Sen så är jag faktiskt också lite sugen på att springa fort. T.ex milen under 37:30, eller halvmaran under 1.20. Men det kräver nog löpträning på en seriositetsnivå (särskilt det andra målet) som jag vetitusan om jag är beredd att lägga ned.

Jag ska klura till och återkomma

PS. Befriande med Rasmussens "all in" erkännande. Återigen fattar jag inte att folk orkar bli så arga. Jag är mest fascinerad. Det är som en lek som gått överstyr totalt.

PS2. Är det inte jävligt töntigt med dubbdäck när man innerstadspendlar?

Alltid samma människor

Det finns en PT som har sin bas på gymmet där jag hänger. Vi har inte direkt klickat och inte blev det bättre häromdagen när jag inte kunde låta bli att lägga mig i en diskussion han hade med en av sina adepter.

Den handlade om att PTn sa att "socker sänker immunförsvaret". Jag blev nyfiken och frågade hur socker sänker immunförsvaret. Alltså vad som rent fysiologiskt händer. Då blev han sur och sa något i stil med "Jag vet inte exakt hur det går till, men det säger ju alla som håller på med sånt här". Sånt här visade sig, som vanligt, vara naturmedicin/alternativmedicin. 

Jag vill inte låta som en surpelle, men varför är det så att dessa naturmänniskor som hatar socker, förespråkar detox, äter 100 olika kostillskott osv alltid är så kategoriskt avfärdande mot den "vanliga" läkarvetenskapen. Och Livsmedelsverket ska vi inte ens tala om, enligt naturarna verkar de vilja ha ihjäl oss alla på stört. 

Jag är kategoriskt emot kategoriska människor. Det här med att benhårt avfärda andra, som faktiskt kan en del och har tänkt en del, gör mig direkt skeptisk. 

Givetvis kör killen med barfortaskor också. 

Bloggtorkan är över

En dryg månads bloggtorka är härmed officiellt till ända. Kampen om en ädlare placering i morgonpendlingen förlorades och jag föll in i ett mörker av besvikelse och självömkan. Nu är jag ute ur tunneln, massor av terapi har fått mig att tycka om mig själv igen, trots att jag inte nådde högre i pendlingsracet.

Nåja, vi lägger det bakom oss.

Är tillbaka i gymmet jag hängde rätt mycket i för två år sedan och där står en Monark som jag häromdagen hade en liten affär med. Det var ju evigheter sen jag körde TC-intervaller och det var väldigt tydligt. Körde mina fyror på högst blygsamma 240 watt. Kollade hur det såg ut för två år sedan och konstaterade att jag låg cirka 50 watt högre. Och då tyckte jag inte att jag var i någon vidare form. Nu ÄR jag verkligen inte i cykelform.

Men löpandet gör att konditionen hålls uppe och löpintervallerna är en trevligare stund just nu. Det är inga större problem att köra på 3.35-3.40 fart trots att jag inte tränat mycket alls senaste månaden.

Vart ska det här sluta?

Det kan man undra efter morgonens rekordnotering. Topp-100, med marginal. Och då passerades ändå kontrollen först vid 7-tiden. Har varit en kvart tidigare mina bästa morgnar och då borde man kunna ta 10-talet placeringar.

Nu hoppas jag på ett par rejäla snöoväder så att ännu fler demoraliseras. Låt gärna bli att ploga cykelbanan också så att man får kämpa lite för att ta sig förbi kontrollen. För övrigt tror jag att sensorn reagerar även på gående som måste gå förbi den nu när den vanliga gångrutten är oplogad.

Ja det här med cykelbanor det är verkligen inget som är högprioriterat i vinterstockholm. Jag förstår nästan Stockholmare som säger att det inte går att cykla på vintern (nästan). Flertalet cykelbanor i centrala Stockholm är oplogade så här en vecka efter det senaste snöovädret. Det är ganska B om ni frågar mig. Det svåraste är avsaknaden av förutsägbarhet. T.ex när man kommer upp på Slussen och svänger höger in på Hornsgatan. Det är en tvär sväng, med skymd sikt och cykelbanan därefter är smal och ligger nära gångtrafikanterna. Ett riskmoment med andra ord. Det blir inte mindre riskmoment av att man kommer från plogad cykelbana för att direkt efter högersvängen köra in i 1 dm snömodd. Om man sen kämpar sig fram så tilltar snömodden för att på det stället där man ska korsa Hornsgatspuckel-uppfarten helt enkelt sluta i en snöhög mitt på cykelbanan. Bra där plogarchauffören.

Det är uppenbart att hen som kör plogbil inte cyklar.

Det går bra nu!

Kom iväg lite sent i morse så att jag skulle klämma mig in på topp-100 med dagens pendling höll jag för osannolikt. Men nu är det så att det har snöat och då är det många som permanent parkerat cykeln. Å andra sidan är konkurrensen så klart stentuff mellan oss hårdingar som vägrar ge oss.

 

 

En tidig morgontur nästa vecka har goda chanser att slå dagens, så här långt, toppnotering.