Det är inte ofta, men ibland händer det. Att jag är bäst.
Ikväll tränade jag med IF Linnea och jag är van att det åtminstone finns en handfull snabblöpare med som sätter mig på plats, ibland rejält så.
På schemat ikväll stod kort backe, upp och ner under 20 minuter. Redan från start kände jag mig ganska stark och hängde på i täten. Efter 7 av vad som skulle bli 16 varv gick jag om ledaren och sen körde jag på och fick rentav en lucka. Med luckan växte både moral och pannben och benen kändes bara bättre ju längre jag höll på.
Visst kan jag hitta förklaringar, de bästa var säkert inte där ikväll. Men det spelar ingen roll, för det var kul att vara bäst. För en gångs skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar