Sen vi sist hördes har det blivit tre fina pass.
I fredags blev det 25 kilometer på 1.57 vilket ger drygt 4.40 fart. Halvmaran passerades på 1.38 ungefär så det är ett stabilt och bra tempo. Och det var mersmak.
Sen hade jag hela tre vilodagar vilket inte kan skyllas på annat än motivationsbrist och bakfylla, men igår var jag på't igen. Det blev 13 kilometer utan större plan än att ha med en rejäl fartökning någonstans under passet. Det blev efter 8 kilometer då jag drog på ordentligt i två kilometer. Milen passerades på 44.24 och då gick de sista två kilometerna på 7.35. Sen joggade jag lugnt hem för en totaltid på runt 57 minuter.
Så idag så tog jag och packade ner Miss P i barnvagnen och sprang 7 kilometer lagom till hennes lunchlur. Tanken här var bara att springa lite lugnt. Men nu verkar lugnt inte vara min grej så jag tryckte ändå på lite granna och höll ett fint 4.48 tempo. Och det är inte med någon fräsig joggingvagn utan Emmaljungastridsvagnen.
Apropå cykel, för det finns ju ändå där, så satt jag som klistrad framför upplösningen av Amstel Gold Race i söndags (en anledning till att jag inte tränade då...). Och vilken avslutning det blev. Freire är ju min absoluta favoritcyklist ända sedans hans magiska första VM-seger. Hade han hållit hela vägen hade det här varit nästan lika magiskt. Nu blev han inhämtad precis på slutet, men ack vilken hjälte han är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar