I tisdags körde jag vi på löpträningen korta intervaller, det vill säga 200 meter följt av 200 meters joggvila. Proceduren upprepades 16 gånger. Jobbigt liksom.
För mig är lite hela poängen med 200-metersintervaller att man verkligen springer fort. Hur lång vilan är känns inte riktigt lika viktigt. Det gör inget om pulsen sjunker ordentligt mellan intervallerna, jag tycker t.o.m att den ska det, för jag kör nog med tröskelpass ändå.
Andra resonerade inte lika och jag hamnade lite på efterkälken, trots att själva intervallhastigheten jag höll nog var bland de snabbaste i gänget. Många sprang istället mycket långsammare under intervallen, men klart snabbare under själva joggvilan.
Sen var det en del som nog inte kunde springa jättefort, fastän de är ganska snabba över längre distanser. Det förvånade mig, även om det kanske inte borde det. Det är ju en helt annan löpning när du ska ligga på 2.55 fart än när du ligger på 4.30 per km. Och det kräver stort fokus och en jävla attack i löpningen, i alla fall från mig.
Hur som helst, korta intervaller var en kul variation, men inget jag kommer lägga krutet på direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar