Den skönaste känslan

Det är inte ofta, men ibland händer det. Att jag är bäst.

Ikväll tränade jag med IF Linnea och jag är van att det åtminstone finns en handfull snabblöpare med som sätter mig på plats, ibland rejält så.

På schemat ikväll stod kort backe, upp och ner under 20 minuter. Redan från start kände jag mig ganska stark och hängde på i täten. Efter 7 av vad som skulle bli 16 varv gick jag om ledaren och sen körde jag på och fick rentav en lucka. Med luckan växte både moral och pannben och benen kändes bara bättre ju längre jag höll på.

Visst kan jag hitta förklaringar, de bästa var säkert inte där ikväll. Men det spelar ingen roll, för det var kul att vara bäst. För en gångs skull.

Distansrekord

Så där ja. Då har jag slagit personligt rekord i träningslöpning. Dagens 32 kilometer avverkades i ett fullt godkänt 5.05-tempo som lämnade mig en smula trött, men långt ifrån slutkörd. Hoppas hinna med ytterligare 3 30+-pass innan det är dags för maran och distansen ska kulminera på 35 km som beräknas löpas den helgen 12-13 maj.

Idag hade jag med mig sällskap på rundan och det är snabbt konstaterat att 2.45h löpning känns mycket kortare när man kan tjattra bort det med en snacksalig kompis. Elin är dessutom en väldigt bra löpare vilket gör det dubbelt så kul. Hennes senaste marathonlopp slutade med en topp-100 placering. Jag kan inte riktigt stoltsera med sådana meriter.

Fortlöpande

Sen vi sist hördes har det blivit tre fina pass.

I fredags blev det 25 kilometer på 1.57 vilket ger drygt 4.40 fart. Halvmaran passerades på 1.38 ungefär så det är ett stabilt och bra tempo. Och det var mersmak.

Sen hade jag hela tre vilodagar vilket inte kan skyllas på annat än motivationsbrist och bakfylla, men igår var jag på't igen. Det blev 13 kilometer utan större plan än att ha med en rejäl fartökning någonstans under passet. Det blev efter 8 kilometer då jag drog på ordentligt i två kilometer. Milen passerades på 44.24 och då gick de sista två kilometerna på 7.35. Sen joggade jag lugnt hem för en totaltid på runt 57 minuter.

Så idag så tog jag och packade ner Miss P i barnvagnen och sprang 7 kilometer lagom till hennes lunchlur. Tanken här var bara att springa lite lugnt. Men nu verkar lugnt inte vara min grej så jag tryckte ändå på lite granna och höll ett fint 4.48 tempo. Och det är inte med någon fräsig joggingvagn utan Emmaljungastridsvagnen.

Apropå cykel, för det finns ju ändå där, så satt jag som klistrad framför upplösningen av Amstel Gold Race i söndags (en anledning till att jag inte tränade då...). Och vilken avslutning det blev. Freire är ju min absoluta favoritcyklist ända sedans hans magiska första VM-seger. Hade han hållit hela vägen hade det här varit nästan lika magiskt. Nu blev han inhämtad precis på slutet, men ack vilken hjälte han är.

Något för mig?

I tisdags körde jag vi på löpträningen korta intervaller, det vill säga 200 meter följt av 200 meters joggvila. Proceduren upprepades 16 gånger. Jobbigt liksom.

För mig är lite hela poängen med 200-metersintervaller att man verkligen springer fort. Hur lång vilan är känns inte riktigt lika viktigt. Det gör inget om pulsen sjunker ordentligt mellan intervallerna, jag tycker t.o.m att den ska det, för jag kör nog med tröskelpass ändå.

Andra resonerade inte lika och jag hamnade lite på efterkälken, trots att själva intervallhastigheten jag höll nog var bland de snabbaste i gänget. Många sprang istället mycket långsammare under intervallen, men klart snabbare under själva joggvilan.

Sen var det en del som nog inte kunde springa jättefort, fastän de är ganska snabba över längre distanser. Det förvånade mig, även om det kanske inte borde det. Det är ju en helt annan löpning när du ska ligga på 2.55 fart än när du ligger på 4.30 per km. Och det kräver stort fokus och en jävla attack i löpningen, i alla fall från mig.

Hur som helst, korta intervaller var en kul variation, men inget jag kommer lägga krutet på direkt.

Första bilderna från Tadzjikistan

Grejerna till Tadzjikistan är som tidigare meddelats framme, och av bilderna från Bakhrom har de redan kommit till användning.

Jag blir rörd av den frikostighet som flera i vårt avlånga land visat upp. Bakhrom, klubbens starke man på plats, skickar också sina djupaste tack för den generositet som ni visat.

Kul, särskilt för kidsen, som får se lite pro ut i full teammundering, må så vara att det är CK UNIs mundering.

Ingen kan göra allt, men alla kan faktiskt göra något som betyder något. Och det visar det här initiativet med största tydlighet!

Tack igen!

Riktig distans

Riktig distanslöpning börjar man, enligt mig, prata om när man når distanser om 30 km eller längre. Idag sprang jag precis 30 km, inte en meter längre. Så efter 21,1 km (japp en halvmara) på 1.36.55 i torsdags och 30 km på 2.24.29 idag så kan jag känna att jag gjort ett gott löpverke under påsken. Snittfarten blir 4.49 - pas mal.

Stenhårt.

Så fredag och söndag bjöd på lite mer ostrukturerad träning. Var nere i södern och hjälpte ärkemupp Sundewall att flytta till nya trakter och bli Västgöte. Fy för den lede. Passade där också på att se mig om i Vänersborg som var en ny bekantskap för mig. Det är fint vid Vänern kan konstateras och jag fick mig förutom 12 härliga kilometers löpning också en pratstund med en skygg fågelskådare (som mest verkade lite smått förskräckt över min morgonentusiastiska konversation).

Så igår var det dags för intervaller med IF Linnea igen. 5 varv runt sjön Trekanten som mäter 1,7 kilomter stod på schemat. Upplägget var 1+1+2+1 varv med 45 sekunders vila. Mer tröskelpass än stenhårda intervaller egentligen som ni hör. Farten i vår lilla, till slut, tremannagrupp, var god och jämn. Runt 3.55 i snitt på samtliga varv. Inte långt efter förstagruppen som låg på 3.45-3.50, och den gruppen innehåller idel 36-38 minuters löpare - på milen alltså. Så jag är väldigt nöjd med formen i det här läget.

Nu kommer en påsk och därmed gyllene läge för distansträning, vilket behövs. Pratade med en snubbe igår som berättade att han var uppe på 33 km på distanspassen. Urk säger jag som ligger en knapp mil efter på mina.

Fan fan fan. Måste. Springa. Längre.

Och vet ni vad, på annadagen kanske jag ska cykla lite.