Morning glory

Sömnen blev inte som planerad i natt. Gick och la mig 22.30 men somnade vid 01 då vår nya familjemedlem hade andra planer än vad vi hade. Så när klockan ringde 05.50 var jag lite lätt krispig.

Släpade mig till gymmet i alla fall och lyckades genomföra ett helt okej pass. Det blev fyra intervaller på 270 watt men idag var de allt annat än behagliga. Den där fina känslan från i torsdags var som bortblåst. Sen körde jag 3x2 minuter med enbenscykling följt av 2 x1 minut på drygt 300 watt och låg kadens.

Efter det blev det frivändningar på 38 kilo och benböj på ytterligare ett hack upp på maskinen. Så de framsteg som uteblev på sadeln tog jag igen i viktrummet.

Det går fort i början

Jag blir alltid lika fascinerad hur fort jag blir bättre när jag börjar träna ordentligt igen efter en längre period av slöhet.

Förra måndagen slet jag för att få ihop 3+3+2,5+2,5 minuter på 270 watt. Idag körde jag 4x4 på samma motstånd. Visst, jag slet en del, men inte alls lika mycket som för bara drygt en vecka sedan.

Tränade med dunka dunka i lurarna för första gången. Jag brukar inte träna med musikutrustning, men det kommer jag nog att göra i fortsättningen. Robyn stämma på ohyggligt bra skivan Body Talk Pt 1 fick intervallerna att kännas betydligt kortare än vad de var.

Frivändningarna gick också bra. Nästa vecka kliver jag upp på 40 kilo.

För den sparsamme

De som inte vann finns nu att låna på bibliotek i följande städer:

Mölndal
Partille
Strömstad
Kungsbacka
Laholm
Stockholm
Södertörnsbiblioteken
Vallentuna
Sundsvall
Falun
Västerås

Allt enligt bibliotek.se

Nya watt

Min vana (allt som gjorts mer än en vecka) trogen var jag på på plats vid testcykeln strax efter 7 i morse. Jag klev på för 20 stycken 30-sekunders intervaller med 1 minuts vila. Jag har gjort dem förut och vill tro att de är bra. Men för att det skall bli jobbigt får man ju lasta på lite watt. Jag körde dem på 425 watt ungefär och då var jag faktiskt ganska krispig redan efter 15 stycken.

Sen gick jag en trappa ner för lite frivändningar. Jag la på 5 kilo jämfört med förra veckan och det blev 7+6+6 stycken.

Upplägget på mina cykelpass liknar faktiskt mycket den simträning jag höll på med för nu ganska många år sedan. En väsentlig skillnad är förvisso att simpassen var två timmar långa medan nuvarande cykelpass är knappt halva tiden.

Upplägget är då:

Uppvärmning (på simspråk: insim)
Intervaller (på simspråk: jobbig jävla serie)
Teknikträning (på simspråk: teknikövningar)
Spurter (på simspråk: fart)
Nedvarvning (på simspråk: avbad)

En stor skillnad är att jag numera tar uppvärmningen lite på allvar, det gjorde jag nästan aldrig med insimmandet inför ett träningspass. Nedvarvning/avbad är fortsatt lika blajigt och löjligt kort. Vila skall jag ju ändå göra resten av dagen.

bättre och bättre dag för dag

Idag körde jag 4x3 minuter på 270 watt. Det är precis en minut mer än förra veckan på måndag. Det går framåt. Långsamt.

Framåt gick det också på Bosön i helgen där Crescendo tränade med ECI. Osäker på formen var en underdrift - jag var livrädd. Det mesta av skräcken kom dock på skam även om jag fick ge mig i slutet av 8-minutare nummer 7 som avnjöts i en snittfart av 41km/h.

Ett par av de starkare cyklisterna tyckte det var för mesigt att köra i klunga så de la sig helt sonika en bit bakom gruppen och körde själva i samma fart. Bara sådär liksom. Så jag vet åtminstone två cyklister som är duktigt januaristarka.

För övrigt har jag hört att alla ljuger om sina watt på nätet.

Dagens roligaste

Vacchi skriver på sin blogg

Alberto Contador har några gånger visat sin skörhet, dock lika mycket sin mentala styrka. Tänker på exempelvis förra året när han lyckades streta emot på sista tempoetappen på Tour de France trots att han fick minustider ett tag. Stark mental styrka som sedan följdes av en flod av tårar, lättnaden över att ha klarat biffen.

Är det bara jag som tycker det var väldigt roligt när hela Contadors framtid hänger på - just det - en biff.

Såld

Idag har jag sålt en vintertrotjänare, vilken redan från början var ämnad att tjäna som andracykel. Väl omhändertagen och lättsåld har den hamnat hos en sportig tjej som ska köra Vätternrundan med den, vilket är mer än vad jag har gjort. Lycka till!

Det är första gången som jag har sålt en av mina landsvägscyklar och det gick ju bra. Dags att återinvestera då.

Jag och Monarken

Jag har gosat med monarken under tre morgonpass denna veckan. Idag var tiden för träning knapp så det fick bli 30 sekunders intervaller på hög belastning. Jag körde på 430-440 watt med en minuts vila. Fan, det är jobbigt. Precis som allt annat jag företar mig på cykeln nuförtiden. Jag hann med 14 stycken på 20 minuter och med uppvärmning blev det 30. Sen sprang jag en trappa ner för mina obligatoriska frivändningsset med stöt. Alltså jag vänder inte bara upp stången på bröstet utan jag stöter sen upp den över huvudet.

Nu har tittat på lite videos och insett jag nog borde öka vikten lite för jag kan fortfarande fuska nåt jävulskt och skippar nästan användningen av benen.

Träningsindustrins Hoax

Daniel Rytz har testat och recenserat Nuun på sin eminenta blogg. Han tycker att de funkar bra och det gör de säkert. Samtidigt tycker jag ibland att det blir lite för mycket hokus pokus i träningsindustrin. Man får det att låta som att genom åratal av forskning har man kommit fram till den optimala kombinationen för att återställa vätskebalansen och nu är allt det samlat i denna snyggt förpackade mirakeltablett.

I beg to differ. Förvisso ligger åratal av forskning bakom metoder för att återställa vätskebalansen i uttorkade individer. Men för den som inte vill lägga ut 65 kronor på ett rör med Nuun så kan man välja budgetvarianten: 4 teskedar socker, en halv tesked salt och en liter vatten. Rör ihop och drick.

Men hur bra är det då? Det är fan skitbra. Fråga de tusentals bangladeshier som överlevde kolera på 70-talet när detta testades i stor skala för första gången. Dödligheten i kolera sjönk från dramatiska 30% till runt 3% genom hydrering enligt denna modell.

Nu är det förvisso så att den föreslagna solutionen inte smakar sådär supergott, så kanske vill man köpa Nuun, Resorb eller något annat ändå. Eller så tillsätter man något gott, som t.ex apelsinjuice, för att förbättra smaken. Men principen är ungefär densamma, och Nuun är ingen raketforskningsprodukt utan en ganska beprövad idé för att hydrera en människokropp.

Ett skämt

Det är egentligen flera skämt. Min form är ett skämt vilket står oerhört klart efter dagens intervaller på 270 watt. Det som är ännu mer ett skämt är mitt rundtramp. Tänkte att det var länge sedan jag tränade på det, och det var framförallt väldigt länge sedan jag tränade med pedaler där jag satt fast. Min pendlarcykel är nämligen en +20-kilos blyklump med klassiska pedaler.

Sagt och gjort, jag körde 1 minuter på varje ben x 4 och sen upprepade jag det idag. Höger ben gick hyfsat men vänster ben var - som sagt - ett skämt. Jag fick syra i baksida lår efter 30 sekunder. Jag fladdrade med hela kroppen. Jag tryckte för hårt, och drog för löst. Jag gjorde, kort och gott, allt fel.

Så nu blir det teknikträning flera gånger i veckan för att råda bot på skämte-t(n).

Crescendo Velo såå rätt 2011

Från Cycle Sport angående HTCs nya kläder:

Some people love it, some people hate it. The people who hate it are wrong. It’s all about the vertical stripes in 2011.

För den som trängtar efter snygga svart/vita kläder med "vertical stripes" så kan jag tipsa om en Stockholmsklubb nära dig.

Intervallpotpurri

Inläggen är lite oregelbundna, så är också jag. I alla avseenden; sömn, jobb, träning. Vårt lilla nyförvärv gör sitt för att säkerställa att sömnintervallerna sällan är längre än två timmar. Det är alltså intervallträning rakt igenom, på dagen, på natten, på kvällen, på morgonen. 8 blöjor med två timmars vila mellan varje, 4 x 3 minuter på jobbig wattnivå på testcykeln. 30 minuter barnskrik varvat med 30 minuters gulligt gurgel.

Det är ett potpurri av intervaller.

I helgen har jag tänkt att träna mitt första distanspass på jävligt länge. Så länge sedan att distanspass nu är en benämning som gäller för alla pass längre än en timme.

Mjukstart dag 3

Det blev veckans tredje morgonpass. Kort sådant, 30 minuter på cykeln följt av lite styrketräning. Inte mycket tid idag då det skall färdas söderut på snömoddiga vägar i eftermiddag.

Hur som helst, roade mig med 30-sekunders intervaller på +400 watt. Det blev bara 10 stycken men jag måste säga att korta intervaller på höga watt känns betydligt bättre än långa intervaller på lägre watt.

Mjukstart dag 2

Körde lite nya intervaller i morse. Det blev enminutare med en minuts vila. Sju stycken på några hundra watt stycket tyckte jag var lagom för sen var jag trött. Lägg till lite uppvärmning, nedvarvning, benpress och frivändningar så har du en timmes alldeles lagom morgonträning.

Julskräll

Sug på den här - jag har lyckats gå ner i vikt under julen. Hur många andra kan stoltsera med det? Sen undrar jag om det är muskelförtvining eller fettminskning som är den bakomliggande orsaken. Jag tror tyvärr mer på det förstnämnda.

Mjukstart

I senaste Kadens kan man läsa rådet att man skall ta det lugnt i början när man sätter igång efter ett längre träningsuppehåll.

Sagt och gjort, efter halvdan träning hela hösten och 3 träningspass de senaste sex veckorna satte jag mig på testcykeln för lite stenhårda intervaller. Nu var intervallerna inte så hårda i watt räknat, men jag körde så hårt jag förmådde. Det blev 12 minuters hårt jobb uppdelat på fyra intervallstackare. Sen avrundade jag med två maxspurter för att toppa av illamåendet.

Lätt kräkfärdig fick jag sen ligga på rygg i fem minuter innan jag gick ner till skivstången för lite frivändningar. Har tänkt att jag skall köra frivändningar 3-4 ggr/veckan som en bra allstyrketräningsövning. Det aktiverar en hel hög muskler och har inkluderats i mitt träningsprogram (som om jag hade ett) ivrigt påhejad av min byggarkompis MO.

I morgon är en ny dag och kanske lite nya intervaller.

Anders Blomqvist om puls

Såg på skidåkning igår. Emellanåt kom Charlotte Kallas och en del andra skidåkares nuvarande puls in i bild. Kul tycker jag som är lite av en pulsnörd men det var slående hur lite intresse kommentatorerna ägnade detta. En av få gånger som Anders Blomqvist dristade sig till att kommentera var vid ett tillfälle när Kallas puls kom upp i bild. Hon låg då på ungefär 84% och Blomqvist utbrister "Nu ligger hon ungefär på mjölksyratröskeln". Jaså säger jag och frågar:

1. Vet Anders på vilken pulsnivå Charlotte Kallas mjölksyratröskel ligger?
2. Borde inte Kalla ha lite högre tröskel än 84%?
3. Om du nu vill uttala dig om tröskeln så kanske kanske kanske du borde förklara vad tusan det innebär för den större delen TV-tittare som kanske inte är så bekant med begreppet eller nivån.