Läser idrottarens återhämtningsbok, en julklapp från mina kära bröder. Där talar Per Elofsson om sin syn på återhämtning och han definierar det som "psykisk och fysisk icke-stimulans". Under sina vilodagar, normalt två i veckan, så gjorde han så lite som möjligt för att försöka återhämta sig så effektivt som möjligt. Inga onödiga promenader, inga grubblerier. Vilade hjärna och hjärta.
En av mina svagheter som idrottare är att jag är dålig på att vila. Särskilt psykiskt. Jag känner ofta stress över att saker borde göras, är inte bra på att göra "ingenting". Jag vet inte ens om jag mår särskilt bra av att göra "ingenting".
Så ibland får jag till det. Som igår, då jag gjorde väldigt lite. Jag väntade på att internet skulle börja fungera normalt. Jag skickade något mail. Jag lagade en punktering. Sen gick jag på en teater som var på Tadzjik så jag förstod ingenting. Försökte inte ens förstå.
Vilodagen var så lyckad att jag var uppe kl 06 idag för att springa med ensamgänget från förra veckan. Det blev lite mer gemenskap idag, sprang tillsammans första halvan. Nu skall jag iväg och handla inför kvällens middagsbjudning. Och sen kanske det blir en cykeltur i det fina vädret.
1 kommentar:
Jag kan hålla med om tt det är svårt att vila fullt t på en vilodag, och det beror nog till stor del på att man (till skillnda mot Per Elofsson) är tvungen att sköta jobb och allt annat under träningsdagarna. Detta gör att man bygger på sig en hög med saker som måste göra, och när ska man hinna med dem? Jo på vilodagen!
Skicka en kommentar