På något sätt så verkar det som att vissa tar för givet att jag ska cykla Vätternrundan bara för att jag cyklar mycket och har en landsvägsracer. Det är säkert ett trevligt arrangemang och jag kommer säkert att ta mig an det något år, men det är inte det som är eller någonsin varit motivationen eller målet för mig. Belöningen är cyklingen i sig och de välmående som det väcker.
De vackra orden skriver jag nu, när jag inte vill ge mig ut i vinden för att ta mig till Soldespurten. Jag hade precis bestämt mig för att inte köra dit och sedan ångrat mig igen och tagit ner cykeln för att pumpa däcken, när jag upptäckte att drivpaketet måste åtgärdas innan jag ger mig ut och cyklar nästa gång. Tala om att leva i symbios med sin cykel. Den bistår mig med undanflykter när det behövs.
Hur som helst varför är det så att gemene man nästan genast börjar prata om Vätternrundan när de inser att man är lite småförtjust i utövandet av denna ädla syssla?
5 kommentarer:
Därför att det är det enda som folk känner till när det gäller cykelsporten i Sverige.. :)
Drivpaketet!? Vad är det nu som är galet?
Om man säger så här... här är det ännu fler som tror att man ska trampa runt pölen bara för att man tränar lite då och då ;-)
Själv brukar jag svara på det med: "nä, det är ett motionslopp". Det brukar funka.
Man får ha överinseende med vanligt folk. De frågar mig också, nästan dagligen. Men, Anette, hur ska jag kunna lura ner dig i tempoträsket? ;-)
Nä, nu ska jag sluta tjata! :-)Petter E
Ja, det förklarar ju den fullt logiska frågan (eller inte så fullt logiska frågan)- "När ska du cykla Tour de France?". Där brukar jag förklara att det är svårt för tjejer att delta i den tävlingen.
Petter - jag är nyfiken på att testa, men just nu så lockar Soldes onsdagsspurt så mycket mer.
Jögga - bara lite finjusteringar. Måste på bakväxeln lite.
Skicka en kommentar