Så här brukar en cykeltur till jobbet gestalta sig för mig.
Fas 1: Tjärhovsplan - Gamla Stan. Vi (för jag och S brukar ha sällskap) rullar nedför Katarinavägen. Vid Slussen skiljs vi åt och allvaret tar vid. Det är en konst att hitta harmoni med bilarna för att kunna fulgena in på cykelbanan. Ett av få regelbrott jag begår under min tur till jobbet.
Fas 2: Gamla Stan - Tegelbacken. Först försöker jag stanna vid övergångsstället vid restaurang Flyt för att släppa fram fotgängare. Blir varje dag förbannad över att inte alla är så fina som jag och svär sen oavbrutet hela vägen till Tegelbacken över detta. Här står jag också på bra och kör om folk till höger och vänster. Men det gäller att ha koll, för färden går på smal cykelbana och det är möten hela tiden.
Fas 3: Tegelbacken - Norra Bantorget. Här är det slakt. Efter att ha återsamlats vid trafikljuset är klungan av cyklister som svänger ut på Vasagatan stor. Direkt efter att ha kommit iväg kan man hålla igen lite för att inte behöva stanna vid första trafikljuset. Efter det är det dock full fart för att hinna ta så många som möjligt - bra dagar alla - trafikljus på vägen mot LO-Borgen. Skall man cykla snabbare än mig här måste man vara snabb, och trafikfarlig. Det här är min bästa sträcka.
Fas 4: Norra Bantorget - St. Eriksplan. Här beror farten på motståndet. Har jag någon galen cykelpendlargubbe med mig efter hårdkörningen på Vasagatan så brukar jag låta dem dra mig uppför slakmotan till St. Eriksplan. Ligger dock tätt på hjul så jag emellanåt kan frihjula och därmed hetsa dem att cykla lite fortare.
Fas 5: St Eriksplan - Karolinska Institutet. Vid St Eriksplan är det alltid rött ljus. Alltid. Förutom i morse faktiskt. Men sen kan man ta samtliga ljus om man står på lite så det är bara att göra. Jag brukar vid det här laget vara lite svettig och tänka att jag borde ta det lugnt nu så jag inte kommer till jobbet helt genomvåt, men det fungerar aldrig. Här har jag vissa dagar också sällskap av galna gubbs som jag bara måste frihjula bakom för att sen cykla om precis innan KI. Och när de sen försöker stöta igen, ja då räcker jag ut handen och svänger retfullt in på området. Loppet är över - promenadseger.
4 kommentarer:
Hahaa :) Jag är ju en frekvent besökare på KS Ortopedmott så jag har hojjat det rätt ofta de senaste månaderna, och då exakt samma sträcka.
Intressanta iakttagelser som jag delar. Själv har jag civila kläder och vill absolut inte bli svettig.
Cykelpendlarna brukar jag släppa, men när det kommer ngn Fixie AD så bara känner jag att jag måste haka på. Och ligga precis bakom :)
Vad har du på dig? Mtb hojj? Patagonia överdragsbrallor?
/david e
Jeppe och MTB?? Nja, inte riktigt va. Fast snart blir det en ändå. Hur tänker du där J? Dela med dig av dina funderingar. Vad ska du satsa på?
Nej jag kör på min single speed, dock inte fixie för det verkar livsfarligt. På vintern kör jag en militärhoj och får då vika ner mig oftare än med min sub-7-kilos single.
Jag kör också i civila kläder och brukar få börja arbetsdagen med att skapa korsdrag på arbetsrummet och hämta pappersservetter för att torka svett. Men det är det värt. Och jag har en back-up deo i byrålådan på jobbet.
Väcker många minnen från min tid i Stockholm då jag frekvent cyklade ungefär samma sträcka, bortsett från att jag började med uppvärmning från Fiskis till Danvikstull.
Jag klurar för övrigt också på att bygga en singlespeed. Här i São Paulo, verkar det finns gamla landsvägsramar till mycket överkomliga priser.
Skicka en kommentar