Det har varit en process att hamna där jag är nu i ”min cyklingvärld”. Från början trodde jag att jag skulle nöja mig med att cykla när det var fint väder. Allteftersom tiden gick förra året insåg jag att jag tålde motvind, regn, kyla, hagel, mörker, snöslask och alla möjliga kombinationer av detta.
Jag minns speciellt när jag hade gett mig ut medan solen sken och helt plötsligt hamnade jag i rätt rejäl motvind och hagelbyar. Någonstans där blev jag medveten om att jag inte ens funderade på att vända om eller ta en kortare runda än jag hade planerat från början, så i motvind cyklade jag medan haglet smällde mig i ansiktet. Emellanåt blev hagelbyarna till regn istället och sedan återgick det till hagel igen och jag tyckte själv att det var konstigt att jag bara fortsatte. Det var nämligen inte så farligt, tyckte jag just då. Visst gjorde det ont när haglet smällde på läpparna. Det kan jag villigt erkänna, men känslan av starka, smidiga ben vägde tyngre. Efter den gången så inser jag att vissa icke-cyklister kan tycka att min lust och mitt behov att cykla är lite märkligt. Det bjuder jag dem på.
Vad jag däremot har lite blandade känslor inför är min bedömning när jag tycker att mitt liv inkräktar på min cykling. Just den formuleringen borde kanske vara att min cykling upptar väldigt mycket tid i mitt liv.
Det händer att jag börjar mumla om att jag inte kan gå och fika eller gå ut till helgen eller följa med till Köpenhamn, för att jag har planer på att cykla. Det är helt okay när jag svarar så ibland, men jag vill inte svara så varenda gång. Det hela slutar med att jag har en fint planerat schema där jag klämmer in alla möjliga icke-cykelrelaterade sociala aktiviteter tillsammans med cyklingen (speciellt på helgerna). Sedan tror att jag är hemma efter 3 timmar, men det tar 4 timmar och så jäktar jag iväg direkt fast jag borde ta det lite lugnt och vila benen en liten stund först. Hur löser jag detta? Vill jag lösa det?
För övrigt vägrar jag att utesluta mina goa vänner ur mitt liv bara för att de inte riktigt har förstått glädjen med cykling.
Jag har kommit på att till nästa vinter vill jag ha en cykeljacka där det står på ryggen ”Jag längtar också efter våren, men jag låter inte det hindra mig just nu.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar