Vart ska det här sluta?

Det kan man undra efter morgonens rekordnotering. Topp-100, med marginal. Och då passerades ändå kontrollen först vid 7-tiden. Har varit en kvart tidigare mina bästa morgnar och då borde man kunna ta 10-talet placeringar.

Nu hoppas jag på ett par rejäla snöoväder så att ännu fler demoraliseras. Låt gärna bli att ploga cykelbanan också så att man får kämpa lite för att ta sig förbi kontrollen. För övrigt tror jag att sensorn reagerar även på gående som måste gå förbi den nu när den vanliga gångrutten är oplogad.

Ja det här med cykelbanor det är verkligen inget som är högprioriterat i vinterstockholm. Jag förstår nästan Stockholmare som säger att det inte går att cykla på vintern (nästan). Flertalet cykelbanor i centrala Stockholm är oplogade så här en vecka efter det senaste snöovädret. Det är ganska B om ni frågar mig. Det svåraste är avsaknaden av förutsägbarhet. T.ex när man kommer upp på Slussen och svänger höger in på Hornsgatan. Det är en tvär sväng, med skymd sikt och cykelbanan därefter är smal och ligger nära gångtrafikanterna. Ett riskmoment med andra ord. Det blir inte mindre riskmoment av att man kommer från plogad cykelbana för att direkt efter högersvängen köra in i 1 dm snömodd. Om man sen kämpar sig fram så tilltar snömodden för att på det stället där man ska korsa Hornsgatspuckel-uppfarten helt enkelt sluta i en snöhög mitt på cykelbanan. Bra där plogarchauffören.

Det är uppenbart att hen som kör plogbil inte cyklar.

Det går bra nu!

Kom iväg lite sent i morse så att jag skulle klämma mig in på topp-100 med dagens pendling höll jag för osannolikt. Men nu är det så att det har snöat och då är det många som permanent parkerat cykeln. Å andra sidan är konkurrensen så klart stentuff mellan oss hårdingar som vägrar ge oss.

 

 

En tidig morgontur nästa vecka har goda chanser att slå dagens, så här långt, toppnotering.

 

 

Tävling - Om nu någon missat det

Så gå in på Öijers blogg och tävla om detta och andra fina priser nu

 

Har plank-tävlat också

Just ja, glömde berätta. Har ju läst om Elna Dahlstrand och hennes plankutmaning. Häromdagen stod hon i plankan i 4.50 och jag tänkte att det där måste jag ju bara prova. Jag har plankat förut, men aldrig maxat. Så igår gjorde jag ett försök och mäktade med 2.30 med någon slags kvalitet i det hela. Det hade gått att stå ett tag till, men jag började skaka så förbannat (av trötthet ööööh?) så då fick det vara. Det ska ju inte bara plankas, det ska ju göras ordentligt också.

Inte top 100 ens idag...

Snöstorm idag, så nu tänkte jag att jag skulle väl slå personligt rekord på munkbroräknaren. Inte många som cyklar till jobbet vid 7-snåret i snöstorm kan man konstatera.

Igår var jag 156a på munkbron så med vädret i åtanke var jag övertygad om en topp-100 placering idag. Och visst var det nära...

Nu framgår förvisso inte hur många cyklister som var cyklister som kom hem sent och inte cyklister som åkte till jobbet tidigt. Jag vet inte heller vid vilken tidpunkt som räkneverket nollställes. Vad jag vet är dock att en normal höstdag ligger räknaren på drygt 5000 vid 17-tiden. Nu när vintern kommit är 75% vips borta. Så jävla skönt att få cykla ifred igen.

Jag ska erkänna att jag när jag kom ut i morse var lite skeptisk till huruvida jag skulle palla med att ens ta mig upp för backen. Smala sommardäck är en utmaning på oplogad cykelbana med gamla spår under spetsade med salt. Skam den som ger sig dock.

Hamnade i ett meningsutbyte med en taxichaufför som tyckte att jag, för min skull, inte skulle cykla idag. Jag tror det var menat i välmening, men det blir lite konstigt när han typ försöker få det att framstå som att det skulle vara mitt fel om bilarna körde på mig bakifrån för att de inte hann stanna eller höll avstånd.

Glöm att jag lämnar cykeln en sån här dag. Jag älskar köttacykling. Jag gillar att sladda i snömodden och jag trivs när vinden och snön biter mig i ansiktet. Nu känner jag att jag lever och är totalredo för arbetsdagen.

Mitt älskade pannben

Oftast tycker jag att jag är ganska vek. Att jag viker ner mig, inte gör som jag tänkt, inte pallar ta i. Men det är nog i mångt och mycket en villfarelse. Något jag lurar mig själv att tro för att det inte ska göra något om jag nu gör det.

Träningen nu går på halvfart. Jag är inte så inspirerad och det tar emot varje gång jag släpar mig ner i gymmet. Tänker i princip varje gång att "idag skiter jag intervallerna, jag bara joggar lite, jag bara cyklar lite, jag lyfter lite skrot. Ingen press, bara träna lite, sen dusch, sen basta. Bra så".

Sen efter 10 minuters uppvärmning på löpbandet är de tankarna ganska bortblåsta. Då känner jag istället ett behov av att bevisa för mig själv att jag kan, att jag orkar. Då börjar jag förhandla med mig själv.

"Jo, men en intervall kan du väl köra. En är mycket mer än ingen".

Sen när jag kört en, ja då kör jag en till. Osv. Idag var ett typiskt sådant pass. Totalt omotiverad joggade jag upp. Räknade minuterna.

"1, 2, 3. Helvete vad sakta de går. Jag springer i 10 sen gör jag något annat. Aaaaaargh."

Efter 10 minuter så tänkte jag. Jomen en intervall får det väl allt bli. Så körde jag till slut 3x1km på 3.25 fart med 2 minuters vila.

Sen lyfter jag lite skrot av bara farten. Och så badade jag lite i poolen. Bastun struntade jag i, det hanns inte med eftersom resten av passet blev så mycket längre än tänkt.

Det där med att ompröva

Gled ner i gymmet för lite löpintervaller i morse. Kände att huvudet inte var med på det sätt som krävs för hårda kilometerintervaller. Så vad gör man? Backar ur? Mesar till det?

Nej, man omprövar.

Syftet var ju att bli trött och jag vet hur otillfredställd jag skulle lämna mig själv om jag inte uppnådde det. Så jag bytte tänkta tusingar mot 200-ingar på 20km/h. Tio stycken med en 400-ing som avslutning och lite lagom vila därimellan gjorde susen. Jag blev trött. Och svettig. Och tillfredställd.

Det är helt sinnessjukt att det finns folk, några få, som kans springa i min fart för dagen i 42195 meter. Jag tror jag är god för 1000 meter, kanske 1500, i dagsläget. Om jag har en bra dag.

Sen blev det lite mage och lite benpress.