tisdag, juli 03, 2007

Utlovad uppdatering

De har anlänt, de är provade och de är dessutom godkända av kollgorna. Min låg överst som sig bör. Nu råkar delar av Skånelaget befinna sig i ett förkylt läge (gissa om jag är trött på infektioner som förstör möjligheterna att ge sig ut och cykla), så det tar några dagar till innan min tröja får ut och lufta sig, men med lite tur så är det invigning på lördag.

Dags för mjölksyra

På fredag är det dags att testa vad hårdträningen gett. Nu skall det synas i sömmarna och resultaten presenteras i grafer och tabeller. Jag pratar alltså om att det är dags för "performance analysis" hos Christian Delfin på FitForFight.

Jag gjorde senast ett sådant test i oktober förra året, så det finns lite baseline-data att utgå från nämligen:

Vikt: 68,7 kg
BMI: 23,77 (ingen lättviktare här)
Heart rate max: 203
Laktatnivå vid maxpuls: 12,00 mmol
Puls efter 5 minuters efter maxpuls: 142 (skandalöst dåligt, jag vet, min återhämtning klassades som en "casual athlete"...)
Watt/kg maxpulstest: 4,22 watt/kg
Spurttest - Maxwatt: 823 watt

Att jag kommer ha bättre värden nu, det är jag ganska övertygad om. Men hur mycket bättre? Det är liksom helt omöjligt att spekulera i. Jag tycker 20% bättre låter rimligt, men antagligen är det inte alls så mycket.

Hur som, på fredag faller domen. Jag håller er givetvis uppdaterade.

De har kommit nu...

...och jag har inte tid att rapportera. Jag får helt enkelt återkomma. Kul, kul kul!

måndag, juli 02, 2007

Länge leve muppen!

Vi cykelmuppar framhäver inte gärna oss själva. Förutom ibland då kanske. Däremot gillar vi att uppmärksamma andra muppar.


Idag läggs allt fokus på vår egen Anette som fyller år. Grattis! Skönt att hon själv sett till att ta tag i det där med present.

Vi ska nog vara lite extra snälla med henne den närmaste tiden så hon pallar med att tillbringa två veckor med oss övriga muppar i en trång husbil i Frankrike.

Ljuva beslutsvånda

Jaha så var det dags igen. Nu ska jag göra en lite större cykelinvestering och det är roligt att undersöka var jag kan få ett bra pris någonstans. Ett bra pris behöver inte innebära billigast, utan det beror lite på vad som ingår i köpet. Jag får ju erkänna att jag är svag för snabb och kunnig service, så jag föredrar att köpa lokalt, men inte till vilken kostnad som helst. Att jag sedan råkar ha turen att ha en riktigt bra cykelaffär i hemstaden är en trevlig förmån här i livet.

Först ska jag då ha valt vad jag vill ha och det är inte helt självklart. Det där med märke spelar ingen större roll, så länge som jag kan få något i bra kvalitet som är slitstarkt, underhållsfritt, funktionellt, vackert och så med det där lilla extra som får mig att vilja lägga lite mer än vad jag egentligen har råd med. Lätt att hitta? Nja, inte direkt och jag skulle vilja kunna mer, det vill säga det hade kunnat vara roligt att förstå allt det där försäljningstjafset som gör att jag helt omedvetet inser att det här måste vara en jättebra produkt. ”Kvalitetstestad av vitamininstitutet i Schweiz” på något sätt och fast jag på ett medvetet plan inser att det där med försäljningsterminologi är en tydlig strategi, så köper jag hela konceptet omedvetet. Det vattnas i munnen och sedan börjar jag tyst ljuda dynamic balance, squoval design, oversized krankbox, monocoque carbon, twin flex carbon/ kevlar och så vidare.

”Shit, vad du undersöker noggrant”, sa Jonas när jag berättade att ett av hjulparen jag funderar på att köpa har en konstruktion som innebär att däckbyte går ganska smärtfritt (svaga händer och fingrar för min del gör att det är sådant som uppskattas) och eliminerar behovet av fälgband. Mumma i mina öron.

Klart att jag undersöker marknaden lite grann för de här hjulen ska jag leva med ett bra tag, åtminstone om jag inte kraschar dem. Ett angenämt beslut är redan taget. Det är lika bra att köpa ett par riktigt bra hjul med en gång som följer med till nästa cykel (lyssna på den ni – nästa cykel – fast det kommer att dröja ett bra tag till), annars kommer jag bara att ångra mig. Sedan är det ju riktigt roligt att läsa recensioner. Cyclingnews har en gedigen recensionsbank som jag rekommenderar. Någon som har några andra favoritsiter?


Jag hade redan bestämt mig för svartanodiserade Fulcrum Racing 1 och beställningen var lagt, när det visar sig att jag inte kan få dem i svart innan slutet av juli och det är inget alternativ med tanke på den stundande Frankrikeresan (som för övrigt upptar en allt större del av samtalen nuförtiden). Valet var att köpa dem någon annanstans (de finns till ett likvärdigt pris i Danmark eller på nätet), köpa dem i silver eller att se om jag kunde få något likvärdigt kvalitets- och prismässigt hos mina favoriter på Cykelcity.

Då blev helt plötsligt Mavic Ksyrium ES aktuella. Jag hade redan fått tips om dem, men jag tog dem aldrig helt på allvar förrän jag fick erbjudandet om dem och såg dem på plats. Nu har jag läst in mig lite mer på dem och det är något med dem som gör att jag dras till dem. Det där onämnbara som gör att jag funderar på att testa att färga mitt hår mörkt med röda slingor i och som gör att jag struntar i att de egentligen inte kommer att göra sig så bra tillsammans med min blå- och silverfärgade Vola, som ett par rent svarta eller silverfärgade hjul skulle göra. Å andra sidan så tycker jag att Fulcrumparet är snyggt också och de verkar riktigt bra. Fulcrum Racing Zero är inget alternativ, för jag köper inte helröda hjul till min blå cykel oavsett hur bra och snygga de är och jag kommer att ha Volan ett bra tag till. Alltså Racing 1 i silver eller Ksyrium ES?

Idag ska jag alltså shoppa födelsedagspresent till mig och jag har inte definitivt bestämt mig för vad det blir. Vilket angenämt problem! Jag kanske skulle skicka Jonas att köpa dem, så att jag kan få dem för 45 kr.

söndag, juli 01, 2007

Mellanhård

Det var som ett mirakel. Samtidigt som jag skrev inlägget nedan så lättade regnet. Det gjorde det faktiskt. Sålunda kastade jag mig iväg till Farsta. Väl framme där var jag genomblöt men kunde nöjt konstatera att fler trotsat vädrets makter. Idel hårdingar slöt upp och vi bestämde oss för att köra fort, men i jämn fart. Inga fartsträckor med andra ord.

I Rosenhill fikade vi och jag konstaterade att jag på 7 mils cykling druckit mindre än en halv flaska vatten. Från flaskan alltså. Samtidigt hade jag antagligen satt i mig en halv liter vägvatten.

Det fick mig att undra. Hur bra kan det egentligen vara att svälja ner (frivilligt eller ofrivilligt) vatten från vägen? Där finns gummirester, asfaltspartiklar och annat mumma som alla miljönämnder säkert skulle klassa som livsfarligt. De där partiklarna man ser i rödaste rött i rapporter om luftkvalitén i Stockholms innerstad till exempel. Det är dem man sväljer i massor under ett regnpass.

Nåja, jag mår bra nu i alla fall. Och jag känner mig bra mycket hårdare än vad jag hade gjort om jag hade stannat hemma.

För övrigt är det snigelinvasion i Stockholm. De är överallt på vägarna när det är blött och regnigt. I Rosenhill fick jag torka bort lite snigelslem från vaderna. Kanske har jag svalt någon också. Mmm, en mördarsnigel. Väldigt Gourmet.


Det finns gränser

Söndag morgon. Vanligtvis innebär det tidig uppstigning och intag av stor frukost som förberedelse för en långtur. Så också idag.

Jag har cyklat lite den här veckan, bara en gång, så jag var sugen som bara den. Morgonen hälsade mig dock med det typiska smattrandet mot fönsterbrädan som ihärdigt regnande ger. Fan.

Jag har nyligen läst Lance Armstrong's bok - "It is not about the bike". Där skriver han gång efter annan om de otaliga cykelrundor i miserabelt väder som han genomlidit för att nå sina stora mål. Dessa ord ekade i mitt huvud när jag satte mig ner vid frukostbordet, fast besluten att bege mig till Farsta i tid till samlingen.

Nu tvekar jag dock. Jag gick precis ut med soporna. Det var kallt. Det är blött. Det regnade som fan. Jag kommer vara helt genomdränkt inom 10 minuter. Jag kommer frysa. Med största sannolikhet kommer det inte vara någon i Farsta när jag kommer dit.

Ni hör ju. Jag velar. Jag försöker förklara för mig själv. Rationalisera mitt beslut att stanna hemma för att få det till det enda rimliga alternativet. Samtidigt förbannar jag mig själv. "Är jag inte hårdare än så här?"

Jag tänker tillbaka på simningen. Kommer ihåg en del mornar då jag trampat iväg till Umeå Simhall vid 6-tiden på morgonen. Mitt i vintern. Var jag hårdare på den tiden? Dummare?

Nä, nu skiter jag i det här. Jag kan åka ut senare om det klarnar upp. Eller i alla fall regnandet lugnar ner sig lite. Eller det kanske det har gjort nu? Det ser ut som det. Jag hinner fortfarande till Farsta i tid om jag sticker nu. Men kommer någon vara där? Jag är ju ganska cool om jag är ensam, då är jag ju hårdast. Kanske bara ska cykla dit för att visa att jag är hård? Men tänk om det är någon där - då måste jag ju fortsätta och cykla med dem. Och tänk om regnet tilltar igen. Det ser så himla kallt ut ute.

Ja, ni hör ju som sagt. Jag är inte hårdare än så.