Veckan som varit

Mitt vadproblem var lindrigare än befarat, men det blev trots detta en hel veckas vila. Nu har jag smugit igång med träning igen, men denna gång ska jag fan ta det lite lugnt. Det suger att ta det lugnt. Jag kommer hem från träningspass endast delvis tillfredställd och inte alls särskilt trött. Visst, det räcker för att sätta igång lite endorfinproduktion så humöret får sig en skjuts uppåt - men det där härliga tröttpirret i benen lyser med sin frånvaro.

Två stycken 5-6 km pass har det blivit med lite backspurter. Jag känner att det ligger någe skit där i vaden och därför får jag hålla det på den här nivån för närvarande. Nästa vecka, om gud vill, ökar jag distansen med 1-2 km per pass.

Det blir seriös vinterträning de kommande dagarna då jag tar med mig Miss P och åker till Umeå. Där är det kallt och snöigt har jag hört.

Tack igen!

Denna gång till....


Som så generöst har lovat att stå för frakten till Tadzjikistan. Jag skulle gissa att vi nu har en 70-80 kilo saker som jag hoppas kommer iväg i månadsskiftet eller strax därefter!

überambitiös

Haft en fin träningsvecka enligt plan vilket ser ut som följer.

Tisdag: Löpning i grupp - intervaller (denna vecka backintervaller)
Fredag: Löpning på egen hand, planlöst, med styrkeövningar, ca 1 timme
Söndag: Distanslöpning, minimum 20 kilometer.

Dagens distans fick dock brytas efter 19,25 kilometer då det högg till i vaden. Inte bra. Jag har fan problem med mina vader när jag springer. Fram tills dess var tempot bra och jag låg på precis på 5.00 fart, utan större problem.

Nu får vi se hur vadsituationen utvecklar sig...

Stort tack till....

Mikael

Lars

Trimtex

Kadens

Göran

Mats-Olov

Joachim

Alla dessa har de senaste veckorna bidragit till insamlingen till Tadzjikistan.

Det börjar bli en ansenlig mängd prylar!

Återuppstånden

Såja. Jag lever.

Det har, som märkts, varit si och så med bloggandet. Det kan väl bli så när man går in på sitt 7e år som bloggskrivare. Ja, se på fan. Jag har faktiskt skrivit på denna blogg från 2006-2012. Från lite lönndryg vätterncyklist till hyggligt vältränad wannabe. Mer har inte hänt på 6 år.

Men vad har hänt sen sist.

1. Vi var på mässa och sålde böcker och där sålde både den första och andra bra. Vi hade en fotoutställning också som inte sålde lika bra. Men det gör inget för syftet var i första hand att ge montern en snygg inramning - och det tycker i alla fall jag att vi lyckades med. Responsen på böckerna är underbart härlig. Det känns faktiskt som vi gjort något bra. Sen är det en ekonomisk framgång också, för nu har vi faktiskt snart sålt 4.000 böcker. Vem trodde det?

2. Jag var sjuk. Jag misstänkte mykoplasma för jag hostade i cirka fem veckor men var under de sista tre i övrigt helt frisk. Försökte mig på lite löpning varje vecka, men det var inte förrän till jul som jag började träna på allvar.

3. Jag har börjat träna på allvar igen. Fick ihop sex löppass under julen och har fortsatt på inslagen bana.

4. Jag har upptäckt tjusningen med löpträning i grupp. Inga konstigheter egentligen, men precis som på cykel så kan i alla fall jag träna snabbare och hårdare i sällskap av varandra.

5. Jag har sprungit mitt första långpass på länge. Idag faktiskt. 22 kilometer i sällskap av före detta kollega. Fantastisk löpardag och ännu mer fantastiskt att det kan kännas så bra att springa så långt i hygglig (5.10) fart. Känner mig inte så värst sliten. Och inte så hungrig heller.

6. Jag går på diet. Vågen visade på närmare 72 kg efter jul, trots högst blygsamt frossande. Inte ok, nu ska vi ner till mer drägliga 68 illa kvickt. Och sen deffa lite senare i vår för att kanske nå en matchvikt runt marathon 2010's 65 kilo.

Det kommer nog bli lite mer sparsmakat bloggande under våren. Motivationen är inte lika stor som förr - men emellanåt kommer det uppdateringar!