Mitt vadproblem var lindrigare än befarat, men det blev trots detta en hel veckas vila. Nu har jag smugit igång med träning igen, men denna gång ska jag fan ta det lite lugnt. Det suger att ta det lugnt. Jag kommer hem från träningspass endast delvis tillfredställd och inte alls särskilt trött. Visst, det räcker för att sätta igång lite endorfinproduktion så humöret får sig en skjuts uppåt - men det där härliga tröttpirret i benen lyser med sin frånvaro.
Två stycken 5-6 km pass har det blivit med lite backspurter. Jag känner att det ligger någe skit där i vaden och därför får jag hålla det på den här nivån för närvarande. Nästa vecka, om gud vill, ökar jag distansen med 1-2 km per pass.
Det blir seriös vinterträning de kommande dagarna då jag tar med mig Miss P och åker till Umeå. Där är det kallt och snöigt har jag hört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar