Igår så bestämde jag mig för att vara ambitiös. Istället för testcykel skulle jag ta en tur på MTBn innan jobbet. Det krävde planering. Jag skulle ha med matlåda och ombyte (måste se någorlunda ok ut på jobbet). Det hela slutade med att jag kom iväg 06.15, precis i soluppgången. Allt var perfekt. Förutom sadelhöjden som jag inte justerat sen jag packade upp cykeln ur sin resväska i höstas. Stopp redan på katarinavägen sålunda, men tur att multiverktyget låg i väskan.
Låg i väskan gjorde förutom ovan nämnda attiraljer även cykelns lås. Det är ett rejält lås som jag vill ha för att låsa fast cykeln ordentligt på jobbet. Rejäla lås är tunga. Väskan blev alltså tung. För tung.
Och så hade jag pumpat framdäcket lite dåligt. Det blev ännu tyngre.
Men visst var det fint, och visst var det trevligt med ett par minusgrader, finfina vägar och vacker soluppgång på Djurgårdens västsida. Jag var nöjd, tänkte att det här, det var klart värt.
Sen skulle jag cykla hem. Då var det ombytesbestyr för en 15 minuters hemcykling. Det är en smula ovärt. Ännu mer ovärt är att det vid det laget hade blivit plusgrader och blött. Jag har bara bakskärm så det skvätte rejält i ansiktet när jag hetscyklade mot ett cykelbud uppför katarinavägen.
Väl hemma var jag skitig, inte särskilt trött, hade en smutsig cykel med snö överallt som nu skitar ner vårt förråd. Helt plötsligt var allt bök inte längre lika värt. Jag fattar inte folk som orkar göra detta varje dag. Jag kommer absolut inte orka.
3 kommentarer:
Förstår precis. Flytta ut i förorten så du får längre till jobbet och cyklingen blir värt nåt. Samtidigt fixar du ett boende med förråd/garage för cykelarmadan.
Eller så skaffar du skärmar.
Håll ut - solvarm och torr asfalt kommer! Tror jag.
När jag budade var det alltid lika tröttsamt med alla pendlare som skulle försöka matcha/ställa av. Oftast var det lätt att sprätta till så var pendlaren förnedrad, men ibland mötte man en pendlare med lite ben och det kunde bli hårt. Efter ett tag så orkade man inte bry sig utan lät pendlaren vinna uppför katarinagatan (eller annan valfri gata) och låta dem tro att de var skitstarka. Vad som sällan verkade gå in var att man som bud redan klämt den där backen x ggr den dagen och kanske var inne på sin 6h cykling. Med det i åtanke kändes det alltid rätt bra att bara släppa eller sitta med på hjul och veta om att den dagen man bara skulle köra uppför backen en gång och max 30-40 min cykling så skulle man förnedra pendlaren så det bara stänkte om det. :)
/D
Vafalls. Kallar du mig cykelpendlare?
Jag valde att bortse från budets fördelaktiga däckval samt val av färdväg där jag tog snöfylld cykelbana och han ren väg. Det får sägas kompensera för de xxxx ggr han tagit backen tidigare samma dag.
Sen försökte han se oberörd ut, men jag spelar det spelet varje dag.
Jag tycker det är intressant att höra hur budet aldrig viker ner sig utan låter pendlaren vinna. Det lustiga är att jag brukar tänka precis samma sak - mot nästan alla jag möter ;)
Skicka en kommentar