Håll dig borta!

Den här videon på en sur sur Lance hade i alla fall jag missat.

Ändrade planer

Klockan stod på 05.30 men efter ett nattligt amningsmaraton av sällan skådat slag bestämde jag mig för att stanna hemma med en vaken tjej på morgonen istället för att sitta och svettas i källaren. Alltså träning i all ära, men att äta frukost, lyssna på morgonpasset och avhandla morgonens trivialiteter med Pennan är överlägset mysigt.

Idag är det på tok för mycket jobb som ska klaras av för att hinna med träning på kontorstid. Så det får helt enkelt bli en sån däringa vilodag.

Träning

Jag har inte bara härjat på med stackars Pat, jag har hunnit träna lite också.

Igår gjorde jag något så för tiden ovanligt som att springa. En av mina kollegor är före detta orienterare och en duktig löpare så vi tog en fin lunchrunda på 11 km i lagom 5 min tempo. Det kändes förvånansvärt bra att springa lite längre och i helt okej fart givet ansträngningen.

I morse var det lite knappt om tid så jag bestämde mig för en enkel 20-minutare efter den obligatoriska uppvärmningen. Den skedde också på lagom intensitet. Till det hade jag ingen löjlig hårdrock utan P3-dokumentär om Skandia-affären. För dig som har missat dem kan jag verkligen rekommendera P3s dokumentärer som sällskap under låg- medelintensiv träning. Optimalt.

My friend Pat

Pat McQuaid tog sig faktiskt tid att svara på mitt mail.

Han ska "look into the issue and get back to me". Vad det betyder återstår att se, men jag blev som sagt glatt överraskad att han över huvud taget svarade.

Sen så tyckte han vidare att det var intressant att notera att de två personerna som varit ansvariga för utbildningsprogrammet båda är kvinnor. Ok, kanske är det lite intressant men det förändrar ingenting. Skulle en rasistisk reklamfilm bli mer okej bara för att den var producerad av en muslim eller någon med lite mörkare hudfärg?

Jag kanske kan bli UCIs nya jämställdhetsrådgivare?

Nya vanor

Fröken P har de senaste dagarna bestämt sig för att vakna tidigare och tidigare. Som far sin. Det kan dock få implikationer för morgonträningen då hela tanken med att sticka till jobbet tidigt och träna är hon ändå sover då - och att vi på det sättet får mer tid tillsammans på kvällen. Men om hon vaknar tidigt och somnar tidigt, ja då blir denna modell utmanad.

Så, ingen träning idag. Istället köpte jag tre semmeltårtor som ska smörja kråset på mina kära kollegor. Nu snackar vi substitut och kompensation.

Open letter to Pat McQuaid

Dear Mr McQuaid,

I am a cyclist from Sweden who, in order to obtain this year’s UCI license, have just completed to mandatory ”True Champion or Cheat” training program

The final training module, about consequences of doping, is just horrible. First of all I am appalled by how the course portrays women. Women are reduced to less intelligent creatures that dress slutty and like to lean over pool tables, looking sexy and complementing her boyfriend. I am saddened by this extremely old fashion view on women that the UCI seems to have. Perhaps it is because your organization is contaminated by people with more conservative ideas about men and women?

Second. Who do you think will take the final module seriously? I don’t think the level of recognition is very high for the average cyclist. Yes, there are side effects of the use of anabolic steroids – and in some cases these side effects are very tragic on both a professional and personal level. But I think very few cyclists will identify themselves with the Neanderthal like person in the scenes. What is probably an attempt at scaring – keeping kids away from doping by showing them what kind of person they will become – becomes mostly comical and stupid.

The fact is that many, if not most, dopers in cycling are fairly well functioning individuals who are able to deal with most things in their everyday life. The sport of cycling should now this as it is a sport littered with them.

Seriously, did UCI pay for this stuff? Have the executives of UCI seen the training videos? It is 2011 and I think it is time to wake up. Perhaps the UCI could become a bit more vital if a few women were included in the management committee. I mean, it might be just me but there seems to be an overrepresentation of men, men who are entitled to discounts for senior citizens.

Sincerely

Jesper Sundewall

Stockholm, Sweden

Gubbväldet UCI

UCI:s managment committee.



Någon som ser en kvinna i listan? Någon som ser någon under 50 år? Skulle inte tro det. Däremot har vi en representant som är 85 år.

Känns bra. Undrar varför internationella förbund känns lite mossiga ibland. Och den taskiga kvinnosynen fick en väldigt tydlig förklaring.

Nu är måttet rågat.

Jag kan stå ut med en del, ibland till och med mycket. Men den sista modulen i True Champion and Cheat var droppen som fick bägaren att rinna över.

Här tappade man totalt koncepten och spädde på varenda fördom om doping man kan tänkas ha. Det absolut vidrigaste med den sista delen är hur man porträtterar kvinnor. I kursdelen så reduceras kvinnan till en våpig flickvän med fånig röst som sprätter med benen och lutar sig över biljardbordet lite utmanande. Hon flörtar med killar till sin doping-rageande pojkväns förtret.

Fy jävla fan. Det är neandertalsnivå på den här kursdelen och den är under all kritik. Sakinnehållet är inte fel men sättet det framställs på är helt fruktansvärt. Vem, jag undrar vem, bland de som tar den här kursen tror ni känner igen sig i detta?

Det säger en hel del om UCI, dess tro på människan och framförallt dess syn på kvinnor. Bedrövligt.

True champion or cheat.

Försökte med följande variant i en av lucktexterna på True Champion or Cheat.

"A varied _banana_ is essential to optimum _control_"

Det var tydligen inte rätt. Får försöka igen.

Morgonen i watt

Det börjar bli riktigt illa det här. Jag vaknar till vid 4-tiden och undrar om det är dags att gå upp. Idag behövde klockan inte ens ringa utan jag vaknade 05.34 av att lilla Penny gnydde i sängen. Lika bra att gå upp.

Lämnade den sovande söta familjen strax efter sex och satt på cykeln en halvtimma senare. Tänkte att nu får det vara slut på meseriet och laddade för 4x4 på 300 watt. Det blev 4+4+3+2 - så jag orkade inte riktigt hela vägen. Straffade mig själv för nederlaget med lite maxspurter.

Efter det var jag ganska krispig och thrusters på 48 kilo blev duktigt jobbiga. Lägg till det lite bicepscurl så har du en riktig pangmorgon.

True champion or cheat.

Sicket slöseri med min tid.

Men ett gäng konsulter har nog skrattat hela vägen till banken när de utvecklat utbildningsprogrammet.

En fundering bara - har norska landslaget fått lite förmåner av att visa upp sin nationströja så frekvent. Eller var det ett krav för att Hushovd skall få bära mästartröjan? Jag bara undrar liksom.

Hur fan orkar folk?

Igår så bestämde jag mig för att vara ambitiös. Istället för testcykel skulle jag ta en tur på MTBn innan jobbet. Det krävde planering. Jag skulle ha med matlåda och ombyte (måste se någorlunda ok ut på jobbet). Det hela slutade med att jag kom iväg 06.15, precis i soluppgången. Allt var perfekt. Förutom sadelhöjden som jag inte justerat sen jag packade upp cykeln ur sin resväska i höstas. Stopp redan på katarinavägen sålunda, men tur att multiverktyget låg i väskan.

Låg i väskan gjorde förutom ovan nämnda attiraljer även cykelns lås. Det är ett rejält lås som jag vill ha för att låsa fast cykeln ordentligt på jobbet. Rejäla lås är tunga. Väskan blev alltså tung. För tung.

Och så hade jag pumpat framdäcket lite dåligt. Det blev ännu tyngre.

Men visst var det fint, och visst var det trevligt med ett par minusgrader, finfina vägar och vacker soluppgång på Djurgårdens västsida. Jag var nöjd, tänkte att det här, det var klart värt.

Sen skulle jag cykla hem. Då var det ombytesbestyr för en 15 minuters hemcykling. Det är en smula ovärt. Ännu mer ovärt är att det vid det laget hade blivit plusgrader och blött. Jag har bara bakskärm så det skvätte rejält i ansiktet när jag hetscyklade mot ett cykelbud uppför katarinavägen.

Väl hemma var jag skitig, inte särskilt trött, hade en smutsig cykel med snö överallt som nu skitar ner vårt förråd. Helt plötsligt var allt bök inte längre lika värt. Jag fattar inte folk som orkar göra detta varje dag. Jag kommer absolut inte orka.

Jag förstår mig inte på skidåkning

Jag förstår mig inte på skidåkning:

Drammen 19 februari, Rickardsson etta - 1.35 före Heikkinen
Holmenkollen 1 mars, Heikkinen etta - 3 minuter före Rickardsson

I hur många andra sporter händer sånt? Nej, jag blir verkligen inte klok på skidåkning.

Repris

Det blev 10:or idag igen. Två stycken på 250 watt (lite drygt) och det kändes faktiskt riktigt trevligt. Nu tänker jag mig att prova köra mina fyror på 300 watt på fredag. Det är dags att börja slita lite ont liksom.

Sen körde jag lite styrkeövningar och även där börjar det ge resultat.

Har för övrigt hunnit mig igenom bokmanuset för uppföljaren till de som inte vann. Så ni som sitter därhemma i stugorna och lystert väntar på uppföljaren - hav förströstan, processen går framåt.