Testlopp - Huaröd Hors Categorie testlopp

Om saker och ting faller väl ut, så kommer ett nytt motionslopp att se dagens ljus under 2010. Det har förutsättningar att bli riktigt bra - masstart, vackra miljöer, en del höjdmeter som ska passeras och så vidare. Var med och prova redan i år. Det går bra att anmäla sig fram till 3/9 via ett mail till ck@fitforfight.se

"Vi har glädjen att inbjuda er till test av vårt motionslopp med planerad premiär 2010.

Den 6 september kommer vi att samlas i Löddeköpinge för gemensam färd till Huaröd, vilket är det planerade centrum för Huaröd HC. Motionsloppet kommer anordnas med 3 distanser; 134 km, 82 km och 41 km, gemensam start & tidtagning. Vi planerar att ha 4 st bergspris och vinnaren i bergstävligen kommer att få en unik bergatröja. Detta gäller både för testloppet och när vi kör igång motionsloppet 2010.

Distansen vi kommer att köra 6/9 är 134 km.

Mötesplatsen är Tolvåkerskolan i Löddeköpinge 10:00, för gemensam avfärd till Huaröd, där vi börjar cykla strax efter kl 11:00.

OSA 090903 maila ck@fitforfight.se"

Sensommartur

Oavsett om jag vill det eller inte så känns det att hösten är på gång. Kallare morgnar, mörkare morgnar. Kallare kvällar, mörkare kvällar. I helgen åkte armvärmarna på och västen, som inte lades i bakfickan innan start, saknades.

Därför uppskattas söndagens tur så mycket mer, med annalkande vinter bortträngd ur sinnet. Vi flydde regnet i öster och begav oss via ett kuperat landskap ned mot Glemminge. Slingriga vägar, sparsamt trafikerade vägar, favoritvägar (jo, det var ju det här med en jämn vägbeläggning, men det fungerade ändå). Inte minst torra vägar. Vi kunde se att Skåne inte var skonat från regn, men inte en droppe föll på oss och vi slapp till och med våta vägar.

Rutten var lagd enligt principen, så lite motvind som möjligt och vi kunde konstatera att ja, det blåste. Det blåste från lite alla möjliga håll, men när medvinden väl kom rakt bakifrån var den väldigt smickrande, för cyklister som gärna vill tro att benen är ovanligt starka.

Det var en okynnesrunda. Slingriga, kuperade vägar, utan trafik manar till ryck och backspurter. Orken mattades allt eftersom och sista biten mot Glemminge var fika högprioriterat i tankarna. Olof Viktors - lyxfika.

En vacker sensommarrunda med nyfikna föl, solglittrande hav och det bästa av sällskap.

Icke cykelrelaterat

För er som är intresserade mitt övriga liv i Tadzjikistan, alltså det icke-cykelrelaterade livet, rekommenderas bloggen: swedesintajikistan.blogspot.com

Det är vad man kan kalla en vardagsblogg med centralasiatisk touch.

Anzob-pass

Jag har ju tidigare berättat om att jag tänker cykla uppför Anzob Pass. Vissa väljer tydligen att göra det på vintern (eller det är nog snarare tidig vår av bakgrunden att döma. Hursomhelt, Det tänker inte jag. Vilken plogbil har lyckats dra upp den här gatan?

Tistlar och nöjesfält

Bergen här tycks inbjudande till MTB, ända tills man avviker från de fåtal stigar som finnes. Gjorde det häromdagen och hamnade genast bland tistlar, tistlar och åter tistlar. Otaliga sylvassa rackare som sticker genom skorna.

På vägen hem cyklade jag genom en park som har ett gammalt åldrigt tivoli a la barnens dag (för er som vet vad det är). Hur som helst så är det konstigt beläget, som att det bara dumpats där liksom. Men det är in operation för när jag cyklade förbi var det fyra flickor som tog sig en tur i karusellen på bilden. Den frustade och stånkade som proffessor balthazars maskiner men den höll ihop och de kunde stiga av säkert. I bakgrunden skymtar berg och dalbanan - som inte har mycket av varken berg eller dalar.

I would not go on this ride

Taggiga som satan

Bara en sån där snygg benbild

Dagens tur

Första långturen idag. Tänkte jag skulle cykla till Varzob och tillbaka, men det var längre än jag trodde och efter knappa två timmar vände jag hemåt igen. MTBn skötte sig bra på asfalten och jag trampade på helt kravlöst. Det gick sakta uppför, i snitt 1,3% efter jag följde floden upp i bergen. Det blev vackrare och vackrare, men aldrig riktigt brant. Undrar vart den där backen till Anzob pass börjar egentligen. Jag menar jag körde drygt 4 mil, och 4 mil längre fram skall man vara på toppen och drygt 2000 meter högre upp. Ni hör ju, det ligger en jävla jättebacke därframme någonstans. Men det blir inte idag, men kanske nästa vecka.

På vägen hem höll jag på att bonka, en fjuttig flingfrukost räckte inte långt utan jag fick stanna och köpa ful-cola och ful-kakor. Men de fick vara hur fula de ville, de smakade ändå ljuvligt...

I Tadzjikistan gillar man flaggor och kitschiga statyer. Jag skall fota fler så ni förstår vad jag menar. Rådjur med guldfärg verkar vara favoriten

Lite cykelkuriosa

Cykel som användes på Touren 1937, med tillåtna växlar för första gången. Tekniken går framåt som sagt.


Bromsmekanism som jag undersökte lätt skeptisk. Inget att cykla nedför grusiga utförslöpor med enligt mig, men uppenbarligen gjorde man det ändå.



Inte en Tourcykel, men väl den cykel som användes för att slå världsrekordet 1960.

Överromantiserade

Sa jag att jag överromantiserade premiärturen? Bra. Jag underlät att berätta att jag fick punktering och inte hade med mig någon slang så jag fick gå sista fem kilometrarna hem.

Jag är säker på att de flesta av er har gjort samma sak. Stått där i hallen och tänkt "jag orkar inte ta med mig pump, slang, däckavtagare. Jag skall ju bara ut en kort sväng. Hur ofta får man punka liksom..." och sen stått där med leendet i halsen och förbannat er själva när ni hört hur den sista luften pustar ut ur hålet som orsakats av genomslagspunkan. N'est pas?

Pssspspspsppsssss...

Bitterhet och svenska proffscyklister

Öijer skriver idag om bitter twitter, där han spekulerar i vem som är bitter och inte över uttagningen till landsvägs-vm. I förbifarten nämns Gustav Larsson som ställs över på linjeloppet - till min stora glädje för han är inte en särskilt rolig cyklist, även om han är bra på det han gör.

Det är något konstigt med Gustav känns det som. Under tourens början så pratade Adamsson och Vacchi gång på gång om hur det försökt få tag på Gustav Larsson utan framgång. Det ter sig lite märkligt att han var så otillgänglig för kommentar i det enda svenskspråkiga etermedia som hade någon vettig täckning av touren. Har han ett horn i Sidan till Adamsson/Vacchi, är han en buttergök som inte gillar media eller hade han bara bytt mobilnummer och glömt berätta? Jag vet inte, men lite märkligt är det.

Första turen i Tadzjikistan

Skulle bara ut på kort premiärtur igår men så hittade jag den här backen... Körde inte hela vägen upp, men det skall jag göra idag eller i morgon. Stenigt, sandigt och allmänt svårt att köra både uppför och nedför.

Poserar lite, någon kilometer utanför stan. Vägen norrut, mot Anzob Pass (se tidigare inlägg) skymtar nere till höger. Bergen syns i fjärran. Nice!

Det är ganska fint här

Framme

Jag är framme. Förstår att ni varit oroliga. Men ni behöver inte vara oroliga för mig men gärna för min cykel som inte är framme. Och eftersom Turkish Airlines endast flyger två gånger i veckan till Dushanbe. Så första chansen att återse den är i natt 03.20. Jag kommer vara på flygplatsen och kolla...

Cyklingen verkar lovande. Dryga 50 kilometer bort ligger ett Anzob Pass, ett bergspass där vägen går upp till 3372 meter. MTB känns också helrätt av vägkvalitén att döma.

Lite bilder från Anzob pass, framgooglade i all hast

Bike Snob

Bloggen Bike Snob sågar den nu av alla (inklusive mig själv) cirkulerade YouTube videon "performance". Med rätta. Jag tar tillbaka att jag tycker den var rolig. Det skulle varit kul om Roadie drivit med Fixie. Men när en mupp driver med andra muppar så blir det egentligen bara tragikomiskt.

Bike Snob har dissikerat videon och funnit några muppigheter - se själv. Jag har funnit några till. I det ingår ett antal spacers, uppåtvinklad styrstam samt medium-cage på bakväxeln. Nej, i den här frågan gör jag en pudel. Förlåt.

Dagens pendling

Dagens pendling var den sista på ett tag. I morgon vid lunchtid lyfter vi för Tajikistan, via Istanbul. Vi landar samma dag som det är val i Afghanistan, ett land vars gräns går bara 100-talet kilometer söder om Tajikistans huvudstad, Dusjanbe. Spännande.

Så hur gick pendlingen. Slogs med en mupp på citybike. Han blåste trafikljuset vid Norra Bantorget och jag tänkte "innan Bonnier skall jag vara ikapp". Med nästan en minuts försprång fick jag jobba men kom ikapp och förbi precis vid St. Eriksplan - bara för att se honom blåsa även det trafikljuset. Det är så orättvist när man tävlar med olika förutsättningar. Som att tävla med dopade ungefär.

Mycket just nu

Mycket just nu. Mycket annat än träning. Konstaterade att Tyler Farrar vann det där Vattenfall-loppet igår, men det är ungefär så nära jag kommer ansträngda lungor just nu. Flyttlasset har gått och på onsdag åker vi själva. När jag väl landat där, avverkat den obligatoriska diarreepisoden, ja då skall det tränas.

Återkommer snarast, hav tålamod.

Grattis

Idag fyller mannen med tävlingsinstinkten och försäljningsådran år. Du passade väl på att gratulera honom när du tittade in i din lokala cykelhandel i Lund.

Grattis Håkan!

MTB-sagan fortsätter

Idag kom flyttgubbarna (eller flyttkillarna) och tog våra saker. Kvar är nu möbler, ett och annat klädesplagg och ett par cyklar. Velade ett tag men tog sedan MTBn för en synnerligen oplanerad eftermiddagstur.

Jag utforskade Hellasgården, ett område jag tidigare löpt och skidat i, och fann det snudd på optimalt för MTBande. Lättare än Fiskartorpets slinga, mer variation och vansinnigt vackra miljöer emellanåt.

Efter att ha snurrat vilse där i någon timme styrde jag kosan genom skogen till Björkhagen och ett besök på ECI. Sa hejdå till folk där, det kan dröja tills jag träffar dem igen. Fortsatte så till Hammarbybacken för att testa min och cykelns förmåga att köra uppför. Ni som har kört backen vet att det är brant. Jag trodde det skulle vara brant, men inte så brant. Klockade 30% på min pulsklocka, och det är banne mig ganska brant. Man får ligga över styret för att hålla greppet och rundtrampet får bekänna färg.

Sen blev det ett besök på Cyclecorner och lite snack med ägaren, Damian, som är en kombatant i veterancirkusen. Köpte långa handskar, för det har jag lärt mig är ett måste när man cyklar MTB. Kanske mest för estetik och att skilja det från landsväg liksom. Och det var tur jag köpte handskar för sen cyklade jag förbi Cykelcity, och ett par av de anställda såg mig susa förbi, och jag tror nog de tänkte "han lär sig så sakteliga...".

Fixie vs. Växlat

Växlat ger igen på fixiehajpen



Tack till MO för tipset

Vårt hem - ett bombnedslag

Det börjar dra ihop sig. I morgon går flyttlasset och vi har försökt skilja ut det som skall med, det som inte skall med och det som skall slängas. Nedan ses det som skall med. Bland annat två cyklar, fint nedpackade. Samt Dr. Fuentes väskan.

Varje gång jag packar händer samma sak. Jag har storslagna planer kring hur jag skall packa, vad som skall tas med. Till exempel hur jag minituiöst och i detalj skall planera för den perfekta reservdelsuppsättningen till cyklarna. Det har gjorts listor, det har diskuterats. Sen, nu så här ett par dagar innan, skiter jag i det.

Sprang in på cykelcity igår bara för att konstatera att de inte säljer UST däck till MTB. Jag funderade på att köpa lite bromsklossar, en reservkejda och vajrar och höljen för att ha med, kanske ett par extra SPD-klossar också - men icket. Nej, jag nöjde mig med.

Ett däck
fem slangar
och en ny pump.

Alltså allvarligt, varför skall jag ta med mig t.ex. en extra kedja? Har nu cyklat i snart 11 år - på racer - och 29 år i största allmänhet - och jag har ännu inte haft ett kedjebrott. Det har inte hänt att en vajer gått av. En gång knäckte jag en vevarm. Det var ganska otippat, men det är ändå inget alternativ att köpa på sig ett extra vevparti. Bara utifall att...

Tänker man så vore det ju bara vansinne att köpa på sig en kedja bara för att jag skall åka utomlands.

Livin in da bombnedslag

Och grattis

Förresten. I lördagens Ride of Hope GP vann prylfantasten, Kadensskribenten och allmänt trevliga pricken Daniel Rytz sin, mig veterligen, första elitseger. Stort grattis säger jag.

Kadens Nr #5

I Kadens Nr 5 kryper yours truly under skinnet på pojkarna i Vallentuna CK - missa inte det för allt i världen. Snart i en brevlåda eller tidningskiosk nära dig.

Fler bilder

Kristin luftade Pentaxen under gårdagens tävling, Ride of Hope GP, och fick till några snygga snapshots som vi bjuder på.

Jocke blir tvåa

På Ride of Hope GP. Själv hade jag en dag med blandade ben - men vad kan man förvänta sig efter en månad av dålig träning. Kul att tävla i solsken och kortställ var det i alla fall. Fler bilder kommer.

Någon som tog saken i egna händer

Östgötagatan kl 8 i morse.

Varför det gått som det gått - del II

En annan tänkbar förklaring till årets missöden är kanske mitt jobb. Men nu är det snart slut med det. Igår var jag och hämtade första prov-trycket av min avhandling. Så här kommer den se ut när den är klar och precis så glad som på bilden kommer jag att vara.

Påminn mig att jag aldrig skall forska igen. Inte på ett tag i alla fall. Kanske skulle jag börja jobba på tryckeri. Det verkar ganska ball. Igår pratade vi om papper - bestruket eller inte - sug på den.

Varför har det gått som det gått?

Funderar över årets tävlingsprestationer och funderar varför det gick som det gick. Min analys är klar, jag lider av blogginducerad sub-kapacitetssyndrom.

Hur har jag då kommit fram till det. Ja det är ju bara att leta sig runt på nätet för tydliga bevis. Ett par flitiga bloggare är ju Henrik Öijer och Tom Wieselblad - och ni kan på deras bloggar läsa hur nöjda de är med sina stora mål för säsongen. Glenn Dahl har tränat bättre än någonsin, men nådde inte sitt stora mål heller - även om han var bättre än de flesta.

Vi lider alla av samma syndrom. Bloggandet har tagit över våra liv och reducerat till ett minimum våra möjligheter att prestera. Ett annat exempel är Fredrik Ericsson som bloggade flitigt från Post Danmark Runt och slutade sämre än förhoppat. Ni hör ju.

Johan Lindgren är en mindre flitig bloggare - och presterar desto bättre. När Patrik Stenberg drog ned på bloggandet gick han genast och vann Scandinavian Open.

Så sluta spekulera i träning hit och dit. Löpning eller inte. Mängden styrketräning. Det är allt irrelevant i jämföresle med bloggande - den faktor som bevisligen mest påverkar förmågan att prestera.

Släpper censuren

Släpper censuren från MTB-premiären och blottar min muppighet för allmän beskådan. Jag har som sagt inte gått upp i vikt. Jag skyller på häftig andhämtning och dålig fotograf.

Otäckt

Min absoluta skräckplats under morgonpendlingen är övergångsstället precis nedanför Slussen, vid restaurang Flyt. Där kommer morgonpeppade cyklister i full fart nedför backen samtidigt som fotgängare försöker ta sig över till Gamla Stan. Jag brukar sakta in, till och med stanna, för jag vill inte ha någons krossade skall på mitt samvete.

I morse hade det hänt. Eller något hänt, jag såg inte själva olyckan. Person låg medvetslös på gatan med fyra personer runt omkring sig, varav en i cykelhjälm som såg en smula förtvivlad ut.

Många cyklister ondgör sig över bilister som inte kan uppföra sig i trafiken. Men det är påfallande ofta som samma cyklister visar total avsaknad av respekt för fotgängare. Min devis är att den som rör sig snabbare måste visa hänsyn mot den som rör sig långsammare - oavsett transportsätt. Cyklar jag genom en bilkö kan jag inte gärna bete mig som jag äger vägen och hytta och skrika okvädesord till bilister. Precis som jag tycker att bilister som kör om mig inte behöver göra det tutandes på slickavstånd.

Nej, ta det lite lugnt för fan. Det finns under varje cykelpendling gott om tillfällen då man kan kräma på. Och det är inte fel med lite maxstart-stopp intervaller för att stressa mitokondrierna.

Tävlingsddags igen

Det har inte tävlats på evigheter, men på lördag är det dags. Ride of Hope GP i Uppsala står på programmet. Hoppas det kommer mycket folk. Funderade även på Katrineholms GP nu på torsdag men jag har redan bevisat för mig själv att jag inte kan vara med och leka med eliten på GP-lopp ännu. Så nej, jag blev förnedrad i god form och har inte lust att bli det ännu mer nu i ännu sämre form.

Mer löpning

Var i Umeå utan cykel i helgen så då fick löpningen ersätta cyklingen återigen. Sprang en knapp mil igår morse med vad som kändes som fina ben. Min lillebror lanserade en utmaning, nämligen Stockholm Marathon nästa år. Han vill sikta på 3.30 - vilket kanske är en lagom första utmaning. Jag blir direkt helt exalterad och börjar prata om 3 timmar. Det är ju bara typ 4.12 per kilometer - hur svårt kand det vara?

Mången person har tidigare pratat om hur sub-optimalt det är att kombinera cykel och löpträning. Jag är inte erfaren nog att göra den bedömningen, men visst är det så att en satsning på maran under 3 timmar kräver en ordentlig kompromiss vad gäller cykeltiden. En kompromiss som jag inte vet om jag är intresserad av att göra. Det får helt enkelt ge sig under hösten då jag till fullo utforskat cykelmöjligheterna i Tadjikistan. Nu åker vi faktiskt om bara 16 dagar. Jajks.

Jävligt O-MTB

Jag har monterat min cykeldator, en Polar CS600, på min MTB. När jag körde med MO förra veckan poängterade han att det var lite "road" över det. Och det kanske han har rätt i. Men nu vet jag något som han inte visste, nämligen precis hur brant det faktiskt var när vi cyklade uppför backarna i Fiskartorpet. MO sa att "det var väl inte mer än 10%", men det kan jag säga att det var det. Ganska exakt 21% faktiskt. Det är ganska brant bland rötter och stenar. Tycker i alla fall jag.