MTB-sagan fortsätter

Idag kom flyttgubbarna (eller flyttkillarna) och tog våra saker. Kvar är nu möbler, ett och annat klädesplagg och ett par cyklar. Velade ett tag men tog sedan MTBn för en synnerligen oplanerad eftermiddagstur.

Jag utforskade Hellasgården, ett område jag tidigare löpt och skidat i, och fann det snudd på optimalt för MTBande. Lättare än Fiskartorpets slinga, mer variation och vansinnigt vackra miljöer emellanåt.

Efter att ha snurrat vilse där i någon timme styrde jag kosan genom skogen till Björkhagen och ett besök på ECI. Sa hejdå till folk där, det kan dröja tills jag träffar dem igen. Fortsatte så till Hammarbybacken för att testa min och cykelns förmåga att köra uppför. Ni som har kört backen vet att det är brant. Jag trodde det skulle vara brant, men inte så brant. Klockade 30% på min pulsklocka, och det är banne mig ganska brant. Man får ligga över styret för att hålla greppet och rundtrampet får bekänna färg.

Sen blev det ett besök på Cyclecorner och lite snack med ägaren, Damian, som är en kombatant i veterancirkusen. Köpte långa handskar, för det har jag lärt mig är ett måste när man cyklar MTB. Kanske mest för estetik och att skilja det från landsväg liksom. Och det var tur jag köpte handskar för sen cyklade jag förbi Cykelcity, och ett par av de anställda såg mig susa förbi, och jag tror nog de tänkte "han lär sig så sakteliga...".