En sån där dag

Jag borde inte klaga på Lance och kalla honom "salty" och andra otäckheter. Jag har haft en sådan där dag då det mesta är ganska segt och tråkigt. Och är det någon som är salty så är det nog snarare jag än Armstrong. Sorry Lance. Jag orkar inte ens cykelsurfa. Tänk, inte ens lite tvåhjulsporr kan få igång mig, då är det riktigt illa.

Så nu kallar jag det för en dag och lägger mig tidigt som bara den. För i morgon, då skall det cyklas.

Doesn't Lance look a bit salty?

Det snackas mycket om hur bra Lance är, hur mycket bättre än förra året. Men om man skärskådar lite bilder så tycker jag nog att han ser trind ut fortfarande. Eller så är det dräkten. Det är nog dräkten. Men då undrar man ju - hur tänkte dem då? Det röda framhäver liksom den lilla lilla kagge man kan ha. Precis som att röda cykelbyxor kan framhäva det lilla lilla paket som gömmer sig där.

Salty?

Salty?

Salty?

SALTY!

k o n t i n u i t e t

Fick idag känna på vikten av kontinuitet i löpträningen. Dagens distanspass slutade på 26 kilometer och mycket ömma ben. Jag är i bra form, pulsen var ganska låg på mitt 5.10 tempo, men benen gjorde ont ont ont. Och nu gör det ont ont ont. Och i morgon kommer det säkerligen göra ännu ondare.

Första fem kilometrarna skrattade jag. Mina nya skor kändes underbara och jag var lätt på foten och pulsen behagligt distansig. Men redan någonstans vid kilometer 7-8 började benen knorra. Men jag malde på och kommer säkerligen straffas med en redig träningsvärk i morgon. Men det var det värt.

Träningslägertider

Sitter och läser om folks läger. Blogg efter blogg snackar om distanspass på cykel, cykelbränna och hur vinterpälsen fallit. Mallis verkar stå sig som cyklisternas favorit även i år. Jag kommer ihåg för ett år sedan när jag var där. Då hade jag stora problem att förstå hypen när vi drog in 7 regndagar i rad. De som bara var där en vecka tror jag hade regn på samtliga pass. Distanspassambitionerna drogs ned från 5-6 timmar till 3. Minerna hängde. Förkylningarna löste av varandra.

Flera ur min klubb är på mallis nu, eller på väg dit, och jag är mäkta avundsjuk även om jag sitter i en inte alltför väsensskild miljö. Jag har också berg, jag har en kaffebryggare. Jag har rakat mina ben och jag kör stötförningar med mig själv. Så vem behöver mallis? Jo, jag behöver nog mallis. För även om jag kan motivera mig att träna själv, så är delad glädje dubbel glädje. Så jag tänker på alla er där på ön och önskar er goda turer, brinnande lår och överkokt buffepasta i massor.

Cancellara

Kanske old news för många, men jag såg precis det här klippet från helgens tävlande i Holland. Cancellara cyklar skjortan av Boonen och Flecha med ett patenterat ryck någon kilometer från mål. Ungefär som på Milan-San Remo 2008.

Nya prylar

Det är min kamera, inte jag, som bestämmer hur bilderna vrids. Ber om ursäkt för det.

Nå. Så. Jag har köpt nya prylar, för en sport är inte värd namnet sport om den inte kommer med lite prylar. Löpningen är jämfört med cyklingen oerhört begränsad när det gäller urvalet. Men likt simningen försöker man (och simningen har ju till och med lyckats) få personer att tro att prylarna nästan är viktigare, eller i alla fall lika viktiga, som idrottsutövaren. Så nu har jag köpt lite skor för att gasella Selassie-style.

Det ni ser nedan är ett par Puma Eutopia (vänster) som väger in på 265 gram. Det skall vara mina huvudsakliga träningsskor framöver. Nedanför dem ser ni ett par Adidas Boston Adizero som väger in på dryga 200 gram. De reserveras för utvalda intervallpass samt för själva maran om allt går som planerat.

Jag testade mina Adizero i Thailand och de är ruggigt lätta, om än lite smala i mitt tycke. Sprang 6x1000 meter på löpband med start 5 minuter. Höll en fart på runt 3.30 för att på sista sparka till med 3.20 (dock orkade jag bara 800 meter, men det var bra ändå). Det har sagts förut, men jag säger det igen: Löpintervaller är sjuuukt jobbigt men sjukt effektivt.

Idag skall jag springa mitt första distanspass på två veckor. Med nya skor, såklart.

Hemma igen

Ok, så vad har jag missat?

Hemkommen efter en semester på 11 dagar där jag lyckades att inte kolla min mail på 10. Det är något av ett rekord på 2000-talet för min del tror jag. Ett välbehövligt surfbreak.

Träningen blev sisådär. Två pass: ett hårt intervallpass på löpband som gav mersmak. Det andra var ett fiaskobetonat pass i 35-gradig värme som gav mig svart på vitt hur jävligt det är att springa när det är varmt. Efter fem kilometer fick jag gå i uppförsbackarna, så illa var det.

Mycket mer kommer, när tid ges.

För övrigt är jag löjligt nöjd med att Freire vann Milan-San Remo. Han är helt klart i topp fem när det kommer till coolast i klungan.