VM

Orkade äntligen gå igenom mina bilder från VM. Cav gjorde allt rätt, men inte såg han rätt ut.

Nu startar en insamling för cykelsporten i Tadzjikistan!

I Kadens #4 2010 skrev jag ett längre reportage om cykelsporten i Tadzjikistan, den forna sovjetrepubliken som förr om åren var ett mecka för cyklister från öst, men som nu för en tynande tillvaro på cykelkartan.

Rinat och Bakhrom, de två huvudfigurerna bakom den enkla men ambitiösa satsning som nu görs för cykelsporten i Tadzjikistan har bett mig kolla om det finns personer i Sverige som kan tänka sig att hjälpa till.

Så nu utmanar jag er alla att stödja cykelsporten i Tadzjikistan?

Jag vet att alla, inklusive mig själv, har massor av fullt funktionella cykelprylar i hemmets vrår som jag inte använder. Och antagligen aldrig kommer använda. Tröjor, byxor och andra kläder som ligger och skräpar långt bak i garderoben. Styrstammar som monterats av och aldrig kommer monteras igen. Däck som det inte är något funktionsfel på men som inte matchar de nya högprofilshjulen.

Och så vidare. Det mesta kan användas. MTB, Cross och Racer.

Min tanke är att samla ihop så mycket saker som möjligt och skicka ner dem till Tadzjikistan under hösten. Jag har t.ex redan fått en 40-tal äldre cykeltröjor från Eskilstuna CK – tack för det!

Allt som är cykelrelaterat och helt (och för kläder gäller också rent) mottas tacksamt.

Så hur gör du för att bidra?

Stoppa din gåva i ett paket eller kuvert och skicka den senast den 15 december till:

Jesper Sundewall

Drakenbersgatan 5

117 41 Stockholm

Bor du i Stockholm, skicka ett mail (jsundewall@gmail.com) eller ring 0707-172120) så försöker vi lösa det på något sätt. Du som tänker besöka sportmässan i Jönköping i november kan också lämna ditt bidrag i SE Förlags monter.

Vill du veta mer om cykelsporten i Tadzjikistan? Läs Kadens #4 2010, gå in på deras facebook-grupp (http://www.facebook.com/groups/219004418124867/) eller skicka ett mail så berättar jag gärna mer!

Insamlingsarbetet kan du löpande följa här på cykelmuppar.se!

VM!

Så vi är ett gäng som drar ner och kollar på VM nästa vecka. Linjelopp damer lördag, god mat och Carlsberg en masse på kvällen och sen herrarnas linje på söndag. Ett succéupplägg redan så här i förväg.

Tanken är att idka någon slags ryggsäcksförsäljning av våra böcker under arrangemanget. Det är ju några danskar som köpt och med behållning läst boken redan, så visst finns det ett intresse. Ponera att det är 100.000 åskådare och att 10% av dessa är läskunniga (läsintresserade). Och tänk sen att 10% av dessa kan tänka sig att köpa en bok på svenska. Ja då har vi potential att sälja 1.000 böcker. Då blir resan typ gratis. Sweet. Men ryggsäcken ett ok att bära.

Barnvagnsjogg

Jag är så glad att vi köpte en tanks till Barnvagn. Emmaljunga City Cross till kompispris gör alla svindyra joggingvagnar helt onödiga. Trottoarkanter, kullersten, grusväg - allt transplanteras till behagliga, vaggande skakningar inom skalet. Den sövande effekten är påtaglig.

Igår stack jag iväg vid 9.30 då det är dags för Miss P's förmiddagslur. Hon somnade efter 10 och jag sprang 20 till. 6 kilometer på 29.40 ger en kilometertid strax under 5 minuter - med barnvagn. Nu är det lite med barnvagn som med dödkilo på cykel. Så länge man jobbar på platten och i jämn fart så är det inte så farligt att släpa (eller i det här fallet trycka framför sig) på några extra kilo.

Veckans träning

Såja, ännu en vecka har förflutit. Två futtiga löppass blev det. Anledningen till detta var att det under det första passet drog till lite i vaden. Och då blev jag skraj, så jag vilade i några dagar. Idag var det på't igen och jag joggade 11 kilometer runt Södermalm. 4.40 tempo är inget att skriva hem med, men heller inte illa givet arbetsinsatsen. En sista kilometer på 3.45 förbättrade givetvis snittet - men vad är väl ett träningspass utan en enda intervall?

Tom skriver idag "att jogga är att dö en smula". Visst, men man känner fan att man lever när man gör det.

En enkel mil

Som så ofta nuförtiden gav jag mig igår iväg på ett ostrukturerat löppass. Jag tänker att jag ska springa lugnt. Låta-kroppen-vänja-sig liksom.

Det går sådär.

Efter en kilometer i makligt 5-minuterstempo blev jag omsprungen och hängde direkt på. Det gick undan och även om han vek av någon kilometer senare så fortsatte jag i bra fart och vid fem kilometer låg jag på 21.40. Efter 10 på 42.20. Justera för den första segkilometern så har vi en mil på cirka 41.40 - eller 4.10 fart. Och i den farten är jag inte bekväm, men inte heller sketattrött.

Nu ska jag fortsätta på den inslagna banan med ostrukturerad träning för den är ganska hård trots allt. Och emellanåt ska den spexas till med lite härliga intervaller i kräktempo.

Ökningar

Veckan har snart gått och träningen har flutit på på ett behagligt sätt. Måndag, 10 km i hyfsat bra tempo. Hängde på en tjej som sprang om mig, och hon kunde springa må ni tro. Om hon alltid tränar på 4 minuters tempo är jag imponerad. Efter 3 km bakom henne så skulle hon turligt nog åt annat håll så jag fick lite lugn och ro. Onsdag sprang jag 30 minuter med barnvagn. En oväntat positiv upplevelse må jag säga. Sen i fredags blev det lite mer distans då jag sprang 15 kilometer på 4.50-tempo. Även det förvånansvärt behagligt. Alltså behagligt på löpningsvis vilket aldrig innebär jättebehagligt. Så idag, söndag, ska det också tränas. Vad vet jag inte ännu, men en löprunda runt Årstaviken är en lågoddsare.