Liten förvarning om vad som komma skall

Jag har provcyklat Jonas nya, röda skönhet. Vilken känsla! Tre lyckliga människor stod och fånlog igår kväll, efter små korta turer runt kvarteret. Ett tips är att en euforisk cykelmupp kommer att utveckla det här ämnet lite mer snart.

Back in the saddle

I’m at rest in peace and serenity. I’m surrounded by a vibrating pulsating energy field, but inside my transparent bubble tranquillity lingers. I can reach the energy outside whenever I want to, but right now I’m at ease inside my bubble. This is what my first ride after 3 weeks without cycling has brought me to and I’m so blissful. I knew something like this was going to happen, but I was still not quite prepared for it.

I felt this sensation a while after I came home after a two hours cycling trip. It was a sunny day with a light breeze. I have had a virus infection messing with my respiratory system. Due to this I haven’t been able to exercise for three weeks, but now I’m back in the saddle again. The trick is to take it easy to start with and that won’t be any problems, right? Yeah, right!

The plan was to take a soft ride with the boys to a café in Bjärred, sip an espresso and unleash them. Then I would continue by myself in a relaxed pace, letting my body recover as supposed to. Good plan, but three of us weren’t fit for fight due to different causes and we stayed together after the coffee brake too. The result wasn’t the easy introduction trip I had in mind. Well, this just means that in order to correct my mistake I have to wait a little longer before I push my self harder again. Maybe I can allow myself just a little ride tomorrow, but alone this time. Just maybe I can do that, but first of all I have to listen to my body and that isn’t easy if it’s saying things I do not want to hear. What if the sun is shining again tomorrow and there’s almost no wind at all? Why is it so easy to advice others, but so hard to follow those wise suggestions when it comes to myself?

Anyway the interruption in my cycling didn’t make me that miserable that you could’ve assumed. Disregarding a few outbursts of frustration, I have been pretty calm about it (on the surface at least). No, I wasn’t delighted exactly, but I won’t exaggerate and it has been easier than I would’ve thought if someone had told me before I became ill. On the other hand I couldn’t imagine that it would last so long as it did. Three weeks is not an eternity, but it’s long enough when spring just has arrived.

Now there’s this time ahead of us when we can go cycling late in the evenings and it’s still light. It’s getting warmer and you meet more and more bikers on the road, looking as happy as can be. They might be exhausted or relaxed, but they are in their right element and I’m finally back there too. By the way, whom am I trying to kid? I’ll be out there later today.

Leksaksnytt

Så har den äntligen kommit. Min nya pulsklocka/cykeldator. Det blev efter moget övervägande en Polar CS600, flagskeppet i Polars nya cykeldatorsortiment.

Jag shoppade runt ordentligt innan jag slog till. Priserna i Sverige låg på cirka 3.500 kronor, i Tyskland marginellt lägre. Efter att ha sökt runt ytterligare hittade jag den dock på Ebay.com för 320 USD inklusive frakt, alltså cirka 2.300 kronor. Vilket fynd! Jag slog till direkt.

Manicken har fler funktioner än jag kunde drömma om och jag har inte klurat ut hälften ännu. Har dock lyckats få den att registrera både hastighet, puls och altitud. All data kan man sen få samlad i grafer med den eminenta programvaran som medföljer produkten. Nu skall jag bara köpa en kadenssensor så är apparaten komplett. Förutom för den verkliga fanatikern som givetvis också måste inhandla en kompatibel effektmätare (endast 2.000 spänn till...).

Kort och gott, jag är apnöjd. Men det borde man väl vara för det priset. För bara ett år sedan hade jag inte kunnat drömma om att köpa en cykeldator för över 2.000 kronor. Men i takt med ökad muppighet stiger smärttröskeln.

Mer från Muppsamlingen (VIDEO)

Som sagt, för första gången i år gjorde hela Team Cykelmuppar.se en gemensam tur. Vi fotade och filmade. Bilder finns i fotoalbumet - filmer nedan.

Jag måste verkligen köpa en ny kamera snart så att jag kan få lite kvalité på filmerna. Hoppas njutningen framgår tydligt ändå.

Mupparna tillsammans - glädje i sadeln

Det har varit lite tufft för en del av mupparna ett tag. Jag (Simon) har förlorat en hel del träningstid på grund av sjukdom, lite småskador och allergiproblem. Anette råkade också ut för en virusinfektion och blev riktigt sjuk med luftrörsproblem, feber och hela kittet. De senaste dagarna har Jonas varit lite hängig och haft problem med magen.

Det är lätt att tappa träningsrytmen när man är blir sjuk och det kan var lite tungt att komma igång igen. När man har problem med skador eller är lite småsjuk så måste man också tampas med frågan – vila eller träna? Det är lätt hänt att träningsglädjen får sig en allvarlig törn under sådana omständigheter. Jag har upplevt en del av det på sistone.

Denna helg är mupparna samlade i Lund, Jesper och hans och Jonas ömma moder har kommit ner till oss med anledning av Jonas födelsedag. Idag hade vi en dag i sadeln tillsammans som lyfte upp min bristande motivation. Mina bästa träningskompisar var där. Solen sken och vinden var för ovanlighetens skull inte av kulingstyrka eller mer. Vi tog det med tanke på hälsoläget ganska lugnt men det blev ändå några ryck och fartsträckor. Inga trafikmarodörer gjorde livet surt för oss. Mina smärtor i baksidan av låret var frånvarande och livet bara lekte.

Okynnesshopping

Jag var bara tvungen att okynnesshoppa lite medans jag väntade på de sista cykelprylarna. De blev två nya cykeltröjor och en keps. Självklart är det tröjor som känns igen från proffsklungan. Den hysteriskt gröna från Liquigas och Tom Boonens skönt Quick Step-blåa. Kepsen matchar min finaste tröja, Illes Balears! Naturligtvis var jag tvungen att fotografera lite. Jag vill ju gärna bli igenkänd när jag rullar omkring ute på vägarna! Egentligen var första prioritet när det gäller cykelkläder, att köpa en uppsättning klubbkläder. Det är fasligt vad lång tid den leveransen tar. Kan dock inte vara utan den outfiten så nu måste jag köpa de också! Himla synd!

Eventuellt ska jag våga mig på att meka lite ikväll. Detta helt utan överinseende av meckar-muppen Simon. Lite läskigt, men det ska nog gå bra. Måste bli klar innan helgen. Och frisk för den delen!

Vad är viktigt i livet?

Den korta frågan, inget mera, fick jag i ett e-mail av en vän häromdagen. Först förstod jag inte om mailet kommit fel. Att hon råkade trycka på ”skicka”-knappen av misstag. Men så var det inte. Hon ställde frågan till alla sina vänner för att hon funderade på det och ville veta vad vi tyckte.

I det cykeleuforiska tillstånd jag befunnit mig den senaste tiden kände jag mig instinktivt frestad att svara ”cykling ” kort och gott. Men efter att ett par vackra och mer uttömmande svar ramlat in från hennes andra vänner lät jag bli. Det kändes med ens för ytligt och fånigt att komma och hävda att cykling, ja det är nog det viktigaste.

Sen tänkte jag ännu mer. Frågan var ju inte vad som var viktigast – utan vad som är viktigt. Det kan ju vara massa saker. Och en av dem är definitivt cykling. Tillåt mig utveckla:

För några veckor sedan diskuterade jag med en klubbkamrat om hur svårt det är för andra (icke-cyklister) att förstå både varför man ägnar mycket tid åt att cykla och vad som är så kul med det. Han hade erfarit hur nära och kära kommenterat hans vilja att kasta sig ut på vägarna med ett torrt och syrligt

”jaha, ska du ut och cykla nu igen?” eller ”… men du skall väl cykla förstås”.

Flera andra, mig själv inräknat, kände igen sig i detta. Efter att ha berättat detta tittade han på mig med allvarlig blick och sa:

”de tror att det bara handlar om att cykla, de förstår inte hur viktigt det är”.

Han har helt rätt. Det handlar inte bara om att cykla. Eller så kanske gör det just det. Det handlar dock inte bara om att cykla för att transportera sig från punkt A till B. Det handlar om naturen, dofterna, kroppen, ljuden, vänskapen, diskussionerna, reflektionerna, tankarna, musklerna och mjölksyran. Stimulans för alla kända och okända sinnen. Allt i ljuv förening. Jag vet, det låter pretentiöst men försök se bortom det.

Jag försöker inte säga att cykling har ensamrätt på detta. Det är upp till var och en vart och hur man söker njutning och tillfredställelse. Lycka och välmående. Men det är ack så lätt och farligt att avfärda andras vad-är-viktigt-i-livet-saker med ett ”det är ju bara…”.

Cykling är inte det viktigaste i livet – men det är viktigt.

PS. Läs gärna hennes eminenta reflektioner om vad som är viktigt i en annan del av världen här.