"Det är bra nu Steffen"

Har följt dopningshärvorna som rullas upp, en efter en. Börjar bli lite blasé kan jag lugnt säga. Jaha, följt av en axelryckning, hade han/hon också varit dopad hela sin karriär.

Jag förstår också att folk blir arga, känner sig bedragna, lurade, blåsta osv. Absolut. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det går lite väl långt i fördömandet ibland.

Här är min hållning:

1. Jag gillar inte när man uppenbart dopat sig (som Armstrong) och sen blånekar och smutskastar andra.
2. Jag gillar inte när man ger stöd till personer som faller under punkt 1, som t.ex Big Mig, Valverde och Samuel Sanchez gjort i dagarna (slump att de alla är spanjorer?).

Däremot:

3. När en person varit dopat sig, möjligen under hela sin karriär, nu äntligen tar bladet från munnen och berättar "som det är" och "sanningen", då får man faktiskt ge dem ett fucking break. Ta nu Steffen Kjergaard som sätter sig i TV och berättar att han levt med denna lögn i 15 år. Till synes har han också mått dåligt av det. Han verkar också ångerfull och tycka att det är skönt att få berätta. Han ber om ursäkt.

Då känner jag att, "det är lugnt Steffen, jag förlåter dig".

Vi går vidare nu. Skit händer. Du var del av en hejdlöst dopande cykelgeneration. Javisst, det fanns "oskyldiga" odopade som drabbades. Men det är trots allt bra idrott och underhållning. Nej, det är inte på blodigt allvar. Och vi (dem) ska vara glada att inte fler strök med, bokstavligt talat, i den rovdriften på människor som det tycks ha varit när man proppade dem fulla med läkemedel, utan att de själva riktigt visste vad som injecerades.

Många ropar nu att det är förjävligt att fuskarna som erkänner får kortare straff. Ja, det kanske det är. Men det kanske också är enda sättet att få folk att berätta och därigenom komma vidare. Och jag är beredd att ta det. Om det nu var så utbrett, rentav endemiskt, i klungan så kanske en amnesti. Eller varför inte en försoningskommission, är det enda sättet att komma vidare.

Tänk  er själva, de dopade på ena sidan som berättar om sina synder, ber om förlåtelse och därigenom slipper straff. På andra sidan de odopade som får sin ursäkt, men då också måste gå med på att förlåta och gå vidare.

Men då krävs det att ALLA är beredda att prata. Än så länge är det bara de allra modigaste som sagt som det är. Som Steffen. Tänk på det nästa gång ni härjar loss över någon som väljer att ta bladet från munnen.