Harven

Det är mycket nu. Sliten klyscha, men det är lite mycket nu. Ska få ihop det här med jobb, familjeliv och träning. Det sistnämnda blir inte bättre av att jag har ont i ljumsken. Och så har jag haft en massa möten dagtid vilket har försvårat min annars så njutbara och välbehövliga lunchträning. 

Sen så har jag nytt jobb på gång. Inte ny arbetsgivare, men nya arbetsuppgifter. Tillbaka till det internationella blir det, jag ska arbeta med gränsöverskridande byråkratiska frågor. Mums. Plus lite biståndsarbete som grädde på moset. 

Så vad har hänt sen sist. Jo igår sprang jag sex kilometer vilket är vad jag hinner, orkar och känner att ljumsken klarar av. För första gången på ett tag så tryckte jag på och sprang första fem på 20.50, detta inklusive några fetare backar. Så det var väl bra och konditionen finns där, men det kändes som att jag bara på några veckor tappat det fina och avslappnade löpsteg jag tyckte att jag började få. 

Men jag skynda långsamt. I helgen ska bror få undersöka min ljumske (han vet det inte ännu, men förhoppningsvis läser han det här) och med hans mirakelfingrar ska vi nog få bukt på problemet. Sen kommer det ju en semester och då vore det väl attans om man inte kunde få till lite mer strukturerad träning igen.