VM!

Så vi är ett gäng som drar ner och kollar på VM nästa vecka. Linjelopp damer lördag, god mat och Carlsberg en masse på kvällen och sen herrarnas linje på söndag. Ett succéupplägg redan så här i förväg.

Tanken är att idka någon slags ryggsäcksförsäljning av våra böcker under arrangemanget. Det är ju några danskar som köpt och med behållning läst boken redan, så visst finns det ett intresse. Ponera att det är 100.000 åskådare och att 10% av dessa är läskunniga (läsintresserade). Och tänk sen att 10% av dessa kan tänka sig att köpa en bok på svenska. Ja då har vi potential att sälja 1.000 böcker. Då blir resan typ gratis. Sweet. Men ryggsäcken ett ok att bära.

Barnvagnsjogg

Jag är så glad att vi köpte en tanks till Barnvagn. Emmaljunga City Cross till kompispris gör alla svindyra joggingvagnar helt onödiga. Trottoarkanter, kullersten, grusväg - allt transplanteras till behagliga, vaggande skakningar inom skalet. Den sövande effekten är påtaglig.

Igår stack jag iväg vid 9.30 då det är dags för Miss P's förmiddagslur. Hon somnade efter 10 och jag sprang 20 till. 6 kilometer på 29.40 ger en kilometertid strax under 5 minuter - med barnvagn. Nu är det lite med barnvagn som med dödkilo på cykel. Så länge man jobbar på platten och i jämn fart så är det inte så farligt att släpa (eller i det här fallet trycka framför sig) på några extra kilo.

Veckans träning

Såja, ännu en vecka har förflutit. Två futtiga löppass blev det. Anledningen till detta var att det under det första passet drog till lite i vaden. Och då blev jag skraj, så jag vilade i några dagar. Idag var det på't igen och jag joggade 11 kilometer runt Södermalm. 4.40 tempo är inget att skriva hem med, men heller inte illa givet arbetsinsatsen. En sista kilometer på 3.45 förbättrade givetvis snittet - men vad är väl ett träningspass utan en enda intervall?

Tom skriver idag "att jogga är att dö en smula". Visst, men man känner fan att man lever när man gör det.

En enkel mil

Som så ofta nuförtiden gav jag mig igår iväg på ett ostrukturerat löppass. Jag tänker att jag ska springa lugnt. Låta-kroppen-vänja-sig liksom.

Det går sådär.

Efter en kilometer i makligt 5-minuterstempo blev jag omsprungen och hängde direkt på. Det gick undan och även om han vek av någon kilometer senare så fortsatte jag i bra fart och vid fem kilometer låg jag på 21.40. Efter 10 på 42.20. Justera för den första segkilometern så har vi en mil på cirka 41.40 - eller 4.10 fart. Och i den farten är jag inte bekväm, men inte heller sketattrött.

Nu ska jag fortsätta på den inslagna banan med ostrukturerad träning för den är ganska hård trots allt. Och emellanåt ska den spexas till med lite härliga intervaller i kräktempo.

Ökningar

Veckan har snart gått och träningen har flutit på på ett behagligt sätt. Måndag, 10 km i hyfsat bra tempo. Hängde på en tjej som sprang om mig, och hon kunde springa må ni tro. Om hon alltid tränar på 4 minuters tempo är jag imponerad. Efter 3 km bakom henne så skulle hon turligt nog åt annat håll så jag fick lite lugn och ro. Onsdag sprang jag 30 minuter med barnvagn. En oväntat positiv upplevelse må jag säga. Sen i fredags blev det lite mer distans då jag sprang 15 kilometer på 4.50-tempo. Även det förvånansvärt behagligt. Alltså behagligt på löpningsvis vilket aldrig innebär jättebehagligt. Så idag, söndag, ska det också tränas. Vad vet jag inte ännu, men en löprunda runt Årstaviken är en lågoddsare.