Bättre än de flesta

Jag var lite crazy igår och gav mig på att tävla lite på cykel för första gången sedan Svanesund i början av september. ESDUU tävlingen i Finnboda stod på schemat och den kördes som "sista tröjan ut". Devisen att ligga högt i klungan var viktigare än någonsin. Två knixiga kurvor befäste denna sanning.

Sagt och gjort, jag höll mig långt framme de första varven och det kändes bra. Kände dock tidigt att inte kommer jag ha med segern att göra idag inte utan jag försökte mig på att vara lite nyttig för laget. Någon gång kring varv sex gick jag därför upp och körde stenhårt. Sen upprepade jag den proceduren ett par gånger till. Resultatet blev faktiskt att det sprack upp. Inte bara tack vare mig, men till viss del.

När jag sen krokig i benen släppte kontakten med täten var de bara sex där framme och en av dem var klädd i klubbens färger vilket jag var helt nöjd med. Jag plockades av banan som 12:e man. Jocke härdade ut längre och tog en fin femteplats.

Fy vad kul det var att tävla igen. Och så roligt det var att jag faktiskt kunde hävda mig hyfsat också trots ytterst begränsad träning.

Intervallmorgon, J-Lo knäcker.

Jag fortsätter ta tillvara på det fina vädret på bästa sätt. Morgonen inleddes med en omväg till jobbet som bestod av fem varv runt Gärdet. Hade tänkt mig intervaller men var inte alls sugen. Så när jag kom där vid Berwaldhallen så drog J-lo igång med On the floor i lurarna. Då släppte allt. Benen stack av sig själv och 45 sekunder senare låg jag med händerna i bocken och mjölksyran började pumpa runt i hela kroppen.

Det är fascinerande hur enkelt 4x4 är ute i vacker asfaltsmiljö och rätt låtar i lurarna. Det som är jobbigt länge i en källare på testcykel är underbart kort ute. Fast lika jobbigt. Är ni med.

Totalt blev det cirka 20 minuters intervalltid på en timmes träning. Det är fan inte illa pinkat. Då fick jag en lite bonustid när jag efter det officiella intervallslutet jagade en lastbil över gärdet för lite fartträning.

Här får ni lite inspiration

Morgonträning

Vet ni vad kära vänner - jag har cyklat utomhus tre dagar i rad nu! Och jag fucking älskar det.

Jag har kört lite Tadzjik-Zambia-Style på träningarna där jag jagat lastbilar för schysst drafting. Hoppat över trottoarkanter bara för att jag kan (inte för att jag måste för att undvika hål i vägen). Inspirerat men ostrukturerad träning helt enkelt.

Under dagens morgonpass runt gärdet kände jag mig lite sliten. Hörde ni det - lite sliten. Det är vad som händer när man cyklar 4 timmar på tre dagar.

Skolning som pendelcyklist

Någon gång under förra seklet tog jag mig till skolan cyklandes. Gymnasiet passerades tillsammans med en vit Cresent - inte någon racer, utan en vanlig standardcykel som troget tog mig 1 mil i vardera riktningen. Då tog jag kanske viss kunskap för given, kunskap som har försvunnit under årens lopp. Jag har under senare år inte haft någon standardcykel och min cykelpendling till och från jobb har skett med racer de 4 mil eller mer beroende på vilket humör jag har varit på (och kanske även på hur mycket medvind jag har haft).

Nu är det dags igen och 8 blygsamma kilometer passar min Bianchi Milano alldeles utmärkt. Jag har börjat min inskolning som pendlande standardcyklist och här är tre användbara tips och iakttagelser.

Man slutar inte svettas för att man inte har träningskläder på sig. Det kan vara svårt att ställa om från normal cykelbelastning till "cykling till arbete i de kläder man har tänkt att jobba i under dagen"-belastning

Fötterna sitter inte fast i pedalerna. Det är ett misstag att tro något annat.

Fnys inte ur näsan när det långa håret inte är uppsatt. Det är ett stort misstag.

Oavsett - Det är härligt en härligt pigg, liten, söt pendlare jag har fått tag i.

Man lär sig

Den 2 april 2010 var jag ute på premiärtur med en nybyggd cykel. Det var en upplevelse och jag slogs av hur omedelbar den var i styrningen. Inte alls någon seg andracykel, utan ett skönt tillskott i stallet. I lördags, samma datum, fast 2011 var det återigen dags för en premiärtur med en annan nöjd ägare. Med lite intrimning så blir den springaren en skönt tillskott i denne cyklists stall.

Så insåg jag en sak (igen). Tillräckligt bra kan vara lite tråkigt ibland. Visst, det är inget större fel på mina bromsar (som jag skrivit om tidigare), men jag kunde valt några roligare. Jag kunde lika gärna köpt det från början, istället för att nu fundera på om jag ska byta ut dem. En insikt som den cykelbyggare som körde sin premiärtur i lördags redan har.

Racerpremiär

I morse var det dags för racerpremiär. Snyggt kittad rullade jag hemifrån strax före 07 för lite gärdet-intervaller. Det blev fem varv och slutsatsen av de fem varven var att jag är i helt ok form, men det är en bit kvar till tidigare års fysiska status vid den här tiden.

Som varje gång efter lång avhållsamhet så var det ett kärt återseende att sätta mig på min Carrera igen. Jag älskar verkligen min cykel och det blir så uppenbart hur jävla bra den är när jag inte använt den på länge. Efter timmar av pendlarmonster och testcykel är det en fröjd att sätta sig över kolfibergudinnan igen.

Rullade till jobbet strax efter 8 med ett leende på läpparna och konstaterade att 1 timmes sammanhållen cykling har jag inte presterat sen januari.

I'll show you mine if you show me yours

Jag har noterat något i omklädningsrummen på senare år. Jag tycker mig se en ökad blyghet bland den manliga befolkningen vad gäller visande av kön i omklädningsrummet. Nu ska jag säga rakt ut att jag inte har något behov av att folk står och viftar runt, men jag tycker det blir lite krystat när såna ansträngningar görs för att dölja sitt kön. Kom igen liksom, jag har sett en förut. Det är handduk runt höften och sen vänder man sig liksom bort och krånglar på sig kallingarna fort som bara den som vore man på en öppen badstrand.

Anledningen till att jag reflekterar kring detta är att jag som sagt tycker blygheten ökat. Förr om åren kan jag inte komma ihåg att det var så skämmigt det här med snoppar i omklädningsrummen. Visst, när puberteten äntrades kanske man inte var som mest stolt över sin mandom - men i övrigt tycker jag nog att jag upplevt att de flesta haft ett ganska avslappnat förhållande till manlig samvaro i omklädningsrum nakenledes. Är dessa dagar förbi? Är det ett tillstånd av varaktig prydhet vi nu äntrat?

Ny favorit

Min nya favorit är att köra progressiva intervaller. Det vill säga fyra minuter där jag ökar motståndet för varje minut. När jag simtränade körde vi mycket sånt här. 8x100 prog - som det då kallades. Skillnaden då mot nu är att vi hade vila mellan varje intervall. Nu kör jag istället så att jag ökar kadensen på ett givet motstånd. Idag varierade kadensen mellan 90 och 103 och motståndet var 3kg vilket alltså då ger 270-309 watt. Det är ett jävligt effektivt sätt att köra slut på sig själv. Det är också ett effektivt sätt att få de fyra minuter långa intervallerna att kännas lite kortare. Jag tycker faktiskt att det är lättare att köra fyra minuter enligt modellen ovan än 4 rakt av på 280 watt. Det är konstigt, för det nuvarande modell ÄR jobbigare. På alla sätt och vis.

I'm still here

Likt Joaquin Phoenix har jag lämnat allt bakom mig, låtit skägget växa och utvecklat raffinerade konspirationsteorier.

Eller så har jag inte det. Utan jag har bara drabbats av det där som kallas "annat". Sen lilla P kom har vi börjat fundera på att flytta. Och ni som är Stockholmsbekanta vet att det är ett projekt som tarvar tid och eftertanke. I viss mån för att vi är ena skitnödiga typer som ska hitta det perfekta boendet, men också för att varje objekt har ett löjligt antal spekulanter - så bara det faktum att man kan tänka sig att köpa en lägenhet betyder ytterst lite för huruvida man får den.

En anledning till att det är ett skitnödigt projekt är förstås att man betalar så ohyggligt mycket för bostäder i Stockholms innerstad. Och när man gör det, så vill man så klart att det ska bli perfekt. Samtidigt som det så klart aldrig blir perfekt: snarare "tidstypiskt" och "charmigt".

Nåja, däremellan hinner jag träna lite också - en sådär 4 ggr i veckan. Och har jag tur kanske jag rastar racern i veckan. Det snackas ju om vår.