Körde igår vad jag tror blir mitt sista pass på tempohojjen innan Svanesund. Har blivit fem pass på cykeln vilket innebär att jag kommer bättre tempoförberedd än någonsin. Det sätter min tempofanatism i tydliga perspektiv.
Det blev 6-minuters intervaller runt gärdet och som vanligt nuförtiden körde jag utan pulsklocka och hastighetsmätare. Försökte förlita mig på känslan. Hur mycket syra drar jag på mig. Hur bra blir jag av med den. Fokuserade på att trycka på ordenligt i de få motlut (vore fel att kalla dem backar) som finns för att sen snabbt rulla ur den lilla syra som han ansamlas.
2 kommentarer:
Fint. Vi får aldrig glömma känslan.
Gott. Jag cyklar alltid unplugged och det har funkat bra hittills. Man kan koncentrera sig på smärtan och lidandet bättre då liksom. /Petter E
Skicka en kommentar