Okej att det kan finnas en poäng att krypa in i en vindtunnel för att bli optimalt aero. I alla fall om man har massa pengar och en tour att vinna. Men i övrigt, är det inte liter överhajpat det här med "bikefitting"? Många cykelbutiker vill gärna marknadsföra sig genom att säga att "vi bygger cykeln specifikt för dig". Sen när man väl står där känns det ungefär lika individanpassat som att välja midjemått och benlängd på ett par jeansbyxor.
Nej, det tycks mig att de flesta människor är ganska standard och får standardinställningar. Och de som vet vad de vill ha behöver ingen bikefit för att klura ut det. Hur kom de som vet då på vad de vill ha? Jag antar att de provade sig fram. Precis som alla förstagångsköpare får göra.
Personligen har jag landat mer rätt för varje cykel - utan att för den skulle fundera över mått och inställningar. Jag har alltid en liten ram, mina ben tycks inte växa. Styrstammen ligger runt 100mm nånting, några mm hit eller dit liksom. Hjulen är standardsize och inte fan tänker jag synas på stan med ett kompaktvevparti. Valt och klart.
Visst, jag kan byta färg på styrlindan, välja olika drop på styret (och till och med bredd) men det är som sagt finlir som man kan roa sig med på äldre dagar när plånboken är för tjock för sitt eget bästa.
Tills dess så tar jag det som är snyggt och lätt, och istället för att fundera över om det är rätt för just min kropp så vänjer jag mig.
1 kommentar:
Så det är bättre att nybörjare får prova sig fram cykel för cykel istället för att få hjälp med inställningarna från början?
Skicka en kommentar