Jag har de senaste månaderna harvat runt på cykeln i min ensamhet, totalt gett upp hoppet om att hitta en cykelkompis. Så, idag, så kommer han helt plötsligt farandes.
Jag hade cyklat bredvid vägen och kollat in omgivningarna när jag ser en cyklist komma från motsatt håll. Men, han ser ju ut som en riktig cyklist hinner jag tänka innan han saktar in vid min sida. Visst var han väl det, med Cofidis-mössa och hela grejen.
Baxa hette han och vi slog följe hem. Det lär bli fler turer, både på vägen och i bergen. På vägen hem stannade vi till hos en äldre herre som Baxa ville jag skulle träffa. Han var för 25 år sedan en duktig cyklist och trots sina 53 år såg ryssen fortfarande väldigt fräsch ut. Vi störde honom i mitt i bastubygget, halva köket får ge vika för en hederlig sauna.
Det hela var surrealistiskt. Men nu har jag en, kanske två cykelkompisar. En tajik som heter Baxa och en ryss som jag inte kommer ihåg namnet på. Men han hade en mustasch och han byggde sin bastu iklädd bandana. Det kommer bli hur bra som helst.
4 kommentarer:
Andrei Tchmil kanske?
Kul med sällskap! Hoppas de ger bra motstånd så du förblir cyklist. De där marathonplanerna kan aldrig vara bra... :-)
Kul Jesper! cykel är ju en social sport! Ser fram emot solnedgångscyklingsrapporter och fikaställen omdömen :-)
Göran
..det viktigaste va hade han för hoj??
Göran
För gammal för att vara Tchmil. Men ryssen påpekade att back in the days så var det i Tadzjikistan och inte Kazakhstan man hittade storcyklisterna.
Hojjarna lämnade en del att önska. Det var inte no-name, men det var names jag aldrig hört förut.
Fikarapporter kan ni glömma. Det är inte så att man svänger in och tar en espresso och en bocadilla på ett mysigt fik i en pittoresk by. Nja, på sin höjd kan du köpa en twix eller käka Plåf (oljigt ris med kött och morötter) i nåt sunkigt hål i väggen.
Skicka en kommentar