torsdag, januari 07, 2010

Axelsson encore och kommentarer på nätet

Nu körs det igång på nätet. Aftonbladet är ju en av landets största dagstidningar så när de blåser upp dopning inom cykelsporten så blir det givetvis breda reaktioner. Reaktioner bortom cykelvärlden. Det spottas på sporten, på Axelsson. Och av bara farten spottar man även på skidåkning, friidrott och en hel hög andra sporter.

Jag förstår att folk är arga men att en del kan uppbåda sådant hat för att en person har dopat sig igen är för mig helt orimligt att förstå. Kanske är det något hängivet fan som känner så i grunden sviken att de inte vet vad de skall göra med sin ilska. Eller så är det kanske bara någon som inte har något bättre för sig och som är arga och bittra i största allmänhet. Eller så är det både och.

Så det här skall inte handla om Axelsson utan om kommentarer på nätet. Varför är det så när man skriver kommentarer på artiklar och blogginlägg på nätet att det är så mycket lättare att häva ur sig syrligheter och ilska än glädje, kärlek och berättigad kritik? Varför smädar man istället för att debattera? Varför konspirerar man istället för att ifrågasätta? Jag har själv fått erfara detta vid ett antal tillfällen, inte så mycket här på bloggen, utan annorstädes.

Jag skrev för några år sedan en debattartikel i SvD om kyrkans roll i Zambia. Den upprörde en del och det är fine. Man måste inte hålla med. Men det var märkligt när människor som inte alls känner mig ifrågasatte mig som person och mina avsikter med artikeln. Samma sak gällde när jag under hösten skrev inlägg om svenskt bistånd på debattsajten newsmill. Då föreslogs det att jag talade i egen sak, att jag var allmänt knäpp. Eller när jag i debatten om Liza Marklunds bok Gömda lyckades uppröra Monica Antonssons posse till att presentera de mest häpnadsväckande konspirationsteorierna där det föreslogs att jag var släkt med deckarförfattarinnan.

Nej, när skiten träffar fläkten är det som att kommentarsfunktionen inte blir ett forum för debatt, dialog och berättigad kritik. Det blir en anonym plats där människor kan skrika ut sin frustration och allmänna otrevligheter istället för att behöva ställa sig i offentligheten vid Speakers Corner. I fallet newsmill kunde jag trösta mig med att jag inläggen hade lästs över tusen gånger och att kommentarerna inte var fler än ett tiotal. Förhoppningsvis är de så att de övriga 990 nånting läsarna var lite mer sansade och nyanserade.

Så jag slår ett slag för mindre hat och mer kärlek och humor i nätkommentarerna. De flesta är säkert besvikna på Axelsson - men det får vara lite rim och reson. Jag läste att någon ville skicka honom till Sibirien, men det behövs inte. Han är redan ute i kylan utan att behöva gå igenom proceduren att skaffa ett visum till Ryssland.

6 kommentarer:

Ola sa...

Sant.
Fast å andra sidan, när det värsta som kan hända en dopad cyklist är två års avstängning med full tillgång till träning och stor chans till kontrakt med nytt lag och nya sponsorer efter avstängningen, så kanske Drevet i bloggosfären och hatgruppen på Facebook kan ha den avskräckande effekten som en ordentlig påföljd tydligen inte har...

Det kanske är så att fansen som driver bloggarna och häckar på Facebook har tröttnat mer än vad sponsorsföretagen och proffslagen har och därför helt enkelt blir så jävla förbannade, och det är det dom försöker uttrycka. Jag behöver bara se till mig själv, jag är riktigt sur på nyss nämnda cyklist. Inte för att jag känner denne personligen utan för att jag känner mig så fett blåst. Som om jag skulle ha gillat en artist, köpt skivor och gått på konserter för att plötsligt få feta att det varit playback hela tiden och skiten inte yppat en enda ton. Då hade jag blivit duktigt sur...

För att råda bot på den stundom otrevliga tonen i bloggosfären så föreslår jag att man justerar påföljderna så att de bättre speglar "allmänhetens" syn på saken. Blir en dopad idrottsman adekvat och rimligt hårt straffad för sina förseelser kommer man nog inte bloggarna att fyllas av detta hat, dumhuvudet fick ju sitt straff. Jag föreslår 4 års avstängning vid första positiva testet, livstids på andra samt någon bra paragraf i respektive lands brottsbalk så att de som dopar sig, oavsett sport, även riskerar att behöva skaka galler.

(allt ovan sagda är egentligen bara en massa löst tänkande, som egentligen inte förtjänar någon större notis) ;-)

Tjingeling!

Jesper Sundewall sa...

Ola. Vilket kommentarslyft du bjöd på!

Jag är också lite sur, men mest uppgiven.

Ang att bli blåst. Var det inte Milli Vanilli som uppdagades ha mimat sig igenom sin karriär. Då blev det ett jävla liv. Jag tror jag var lite sur då också, men mest road. Och det har gått över nu.

Anonym sa...

Visst blir man besviken! Som den gången jag köpte en v ringad röd lammulströja på postorder och fick en blå rundhalsad lång t-shirt....

Håller med om den ofta trista statusen på kommentarer i div forum/bloggar! Är så lätt att prata om personer istället för med dom...helst anonymt också!

Så låt 2010 bli året då vi återtar det personliga samtalet och skuffar undan trista anonyma hatgrupper på nätet!

Gott nytt feedbackår :-)
Göran O

Jesper Sundewall sa...

Göran - låt 2010 bli året då du på allvar klipper banden till Borås och slutar köpa kläder från Ellos-katalogen!

Anonym sa...

...lovar dom banden klipptes för länge sedan :-)

nu till nåt positivt kört 34 km skate idag vid ågesta...trött nu!

samt pannkakslunch med D, MO å hela D.s familj! Mo är def klubbmästare i fisk med romsås ätning :-)

Göran O

Anonym sa...

Två års avstängning från internet första gången man skriver ett hatinlägg, livstid andra gången.