Jag är i Toronto, har jag inte sagt det. Jobbresa för första gången sedan lilla Penny föddes. Konstigt värre att vara borta 6 dagar från familjen. En ny nivå av saknad inträder när man blir förälder, och det är ju samtidigt ganska härligt.
Roar mig med att springa intervaller när jag är här. 3 dagar i rad har jag plågat kroppen med löpningens enormt effektiva slitage. Har haft igång löpningen i ett par veckor nu och det är slående vad fort det går att komma igång när grundformen är god. Idag körde jag, precis som tidigare dagar, progressiva pass. Det vill säga en förutbestämd sträcka med successivt ökande fart för att sluta någonstans strax under max.
Har bestämt mig för att hålla nere distansen för att minimera skaderisken så även idag blev det bara sex kilometer. Totaltid 25.55 ger ett snitt på 4.19 och då sprang jag första halvan på 14 minuter och andra på 11.55. Sista kilometern på 3.40 skvallrar om att det pinnades på ganska bra. Visst blev jag trött, men faktum var att det inte var max. Det känns med andra ord redan ganska bra och bellmanstafettens fem kilometer på under19 minuter i slutet av augusti känns som en högst rimlig målsättning i dagsläget.
Maran nästa år kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar