En dag kvar

En dag kvar sen kan 2010 läggas till handlingarna. Det har varit ett på många sätt overkligt år. Jag har tillbringat större delen av det i ett annat land, många mil hemifrån. Ett land få vet namnet på och ännu färre kan stava rätt. Ett ställe som bjöd mig på overkligt häftiga cykelupplevelser. Ett land som för alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat, trots att det redan nu känns som att det var väldigt länge sedan jag bodde där.

Sen flyttade jag hem och blev pappa. Nästa overklighet. De senaste veckorna har varit en bubbla som jag medvetet inte försökt ta mig ur. Träningen har förfallit helt, istället har vi övat på att vara en familj och gemensamt axla ansvar för all den omställning som kommer med att en ny person styr över våra liv. Blöjbyten mitt i natten, ömmande mage på skrikande barn - det är ingen bra förutsättning för ostörd nattsömn och hård träning. Lägg på det feber och halsont så har du ett tydligt ta-det-lugnt recept.

Nästa år får bli som det bli år. Jag längtar efter att komma in i en träningslunk igen, men samtidigt är det inte det som är viktigast av allt just nu och så måste det få vara. Jag är övertygad om att det går att få ihop allt på ett väldigt bra sätt, men det tar lite tid att lära sig hur. Tur därför att jag tävlar i gubbklass nästa år och att det är långt långt till tävlingspremiärer ännu.

Oavsett hur det blir med tävlingar och resultat är jag övertygad om att 2011 kommer bli det bästa året hittills, på alla sätt och vis. Vi ses i det nya året!