Stylish i unga år

Min kompis Gianni i Zambia cyklade i unga år. Han var riktigt lovande. Men framförallt var han sjukt stylish redan på pojkcykeln. Kolla in cykelskorna bara!

En dag kvar

En dag kvar sen kan 2010 läggas till handlingarna. Det har varit ett på många sätt overkligt år. Jag har tillbringat större delen av det i ett annat land, många mil hemifrån. Ett land få vet namnet på och ännu färre kan stava rätt. Ett ställe som bjöd mig på overkligt häftiga cykelupplevelser. Ett land som för alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat, trots att det redan nu känns som att det var väldigt länge sedan jag bodde där.

Sen flyttade jag hem och blev pappa. Nästa overklighet. De senaste veckorna har varit en bubbla som jag medvetet inte försökt ta mig ur. Träningen har förfallit helt, istället har vi övat på att vara en familj och gemensamt axla ansvar för all den omställning som kommer med att en ny person styr över våra liv. Blöjbyten mitt i natten, ömmande mage på skrikande barn - det är ingen bra förutsättning för ostörd nattsömn och hård träning. Lägg på det feber och halsont så har du ett tydligt ta-det-lugnt recept.

Nästa år får bli som det bli år. Jag längtar efter att komma in i en träningslunk igen, men samtidigt är det inte det som är viktigast av allt just nu och så måste det få vara. Jag är övertygad om att det går att få ihop allt på ett väldigt bra sätt, men det tar lite tid att lära sig hur. Tur därför att jag tävlar i gubbklass nästa år och att det är långt långt till tävlingspremiärer ännu.

Oavsett hur det blir med tävlingar och resultat är jag övertygad om att 2011 kommer bli det bästa året hittills, på alla sätt och vis. Vi ses i det nya året!

Först Dogge sen...

Efter Dogges succé gör ju Fabian Cancellara reklam för elgiganten. Otroligt. Erkänn att storcyklisten ser jävligt Matrix ut.

WTF

CK Nollåtta - vad är det för något? Ny klubb i Stockholmstrakten fylld med vet-cyklister är ett hett tips.

Någon som vet mer?

Min nya kompis

Så här ser min nya kompis i gymmet ut. En Monark 874E som obarmhärtigt berättar precis hur dålig form jag är i just nu. Körde 2x15 på 200 watt och fick jobba lite för det. Va fan liksom. Och här sitter jag och läser om hur personer hit och dit trampar nästan lika länge på 300 watt. Ok, jag körde inte max på något sätt men ändå.

Nåja, nu har jag ett oerhört komparativt system för vinterträning på 30-sekunders promenadavstånd från min arbetsplats.

Tillbaka på banan

Okej, nu har jag haft 17 dagar på mig att vänja mig vid det här med att vara pappa. Jag har långt ifrån lyckats, men jag har kommit en bit på väg.

Slets tillbaka till den bistra verkligheten igår då jag tvingades återgå till lönearbetet. Dock bara för fyra dagar, sen skall jag ha semester över hela julen och det lär inte sätta igång på allvar förrän 10 januari typ. Man har det ganska bra.

Firade återtåget till det stora revisionsorganet med lite morgonträning. Det blev mina favoritintervaller 4x4 med en minuts vila. Fyra intervaller inklusive uppvärmning avklarat på en halvtimme. Sen följde lite frivändningar och blandad styrketräning. Kändes förvånansvärt bra på intervallerna trots tre veckor av total stiltje. Och då menar jag snudd på total stiltje. I två veckor kom jag knappt ur mysbyxorna och min kardiovaskulära träning begränsades till fem minuters promenad till ICA och klättrandet av tre trappor i huset vid hemkomst från densamma.

Den bästa nyheten för dagen var dock att min lilla health club där jag tränar skall ta in en Monark testcykel. Förstå lyftet. Föreståndarinnan på den exklusiva träningsanläggningen där jag och bland annat en före detta fängelsestraffad hög chef tränar var dock bekymrad för var den skulle placeras. Jag dämpade hennes oro och förklarade att ge mig ett litet hörn någonstans så är jag nöjd. Jag behöver ingen fin inramning, jag vill bara ha koll på motståndet och sitta någorlunda bekvämt.

Nytillskott i stallet

På väg hem. Anar något suddigt där bak.


Tillhör mig numer.


Förra ägaren hade till och med sadeln i lagom höjd till mig, men jag funderar på att sänka styret något.