Min återkomst som cyklist

Det här året ska det bli en riktig cykelsommar, det har jag bestämt mig för. Det kommer att bli den första hela (om inget oväntat inträffar) cykelsäsongen på länge för mig. När min första cykel (en älskad Bianchi) sa upp sig för ett och ett halvt år sedan så kände jag mig tveksam till att investera i en ny. Jag hade risigt med stålar och många andra kostsamma fritidsintressen, dessutom hade jag gått inför att lyfta skrot – en träningsform som inte blandar sig så bra med cykling.

Förra våren så kunde jag ändå inte hålla mig, jag tog en runda på min gamla Bianchi trots att ramen var sprucken i vevlagerhylsan. Det var ju riktigt härligt, så jag började fundera på hur jag skulle kunna finansiera en ny cykel. Jag var först inne på en riktig snållösning så jag köpte en relativt billig aluminiumram av märket Quantec och flyttade över min gamla utrustning dit. Jag körde så ett tag men cavade rätt snart in och köpte en helt ny grupp (Campagnolo, vad annars?) och jag får säga att jag är ganska nöjd med resultatet. Utrustningen är inte allt men trots allt ganska viktig när man håller på med cykling.

Förra året bjöd på många härliga rundor på egen hand, med Jonas och även med klubben som jag är med i; CK Lunedi. Jag återupptog förra året min kärleksaffär med cykling kan man säga. Jag kom dock igång med cyklingen alldeles för sent på året för att komma i riktigt kanonslag. Det här året ska bli annorlunda. Det måste bli annorlunda om jag ska palla med Vänern runt i slutet av maj och inte minst det episka träningslägret/cykelresan i de legendariska franska alperna i juli. Där vill man ju verkligen inte vara den som viker ner sig. Ett av mina mål för säsongen är också att till sensommaren kunna hävda mig bland de snabba killarna i klubben, de så kallade svettona. Det finns dock några hårdingar som Patrik, Matti och Daniel som det är helt uteslutet att försöka rubba.

Efter mina äventyr som skrotlyftare så var inte kroppen riktigt anpassad för cykling. Jag får dock säga att det än så länge har gått över förväntan med återanpassningen till cykelproportioner. Vid förra vägningen kunde jag konstatera att jag droppat nästan 16 kg. Jag känner en påtaglig tillfredställelse över detta och jag tror inte jag kommer att sakna gorillakroppen när jag kämpar mig upp för Mont Ventoux.

Mina förväntningar inför resan i juli är högt ställda och det beror inte minst på att den ska genomföras tillsammans med några av mina bästa vänner. Det var faktiskt idrotten som förde oss samman en gång för länge sedan (nåja, Jonas och Jesper är ju faktiskt bröder också), på den tiden i slutet av 80-talet var det dock simning som gällde.

(bilderna tog jag själv förra sommaren vid en tempoetapp i Landgraaf under Eneco Tour, Magnus Bäckstedt värmer upp på den första bilden och på andra bilden startar Juan Antonio Flecha)