1000 mil – 2007

Ett slut och en början

Låt oss först konstatera att det är inte antalet mil på cykeln som gör cyklisten, utan hur det är upplagt och med detta förståndiga uttalande kan jag fortsätta med att säga att det är bara mil på landsvägscykel ute på vägarna iklädd träningskläder som har räknats. Den första december så regnade det rejält och just denna dagen valde jag att ge mig ut och cykla i drygt fyra timmar. På vinst och förlust så gav jag mig iväg till Tallstugan i Häljarp och där fann jag Anna. Det visade sig att vi var de enda från Landskrona CK, som tyckte att det fungerade att köra distanspass denna dag. Inga turbotonåringar som drog åt oss i blåsten alltså. Vinden var ganska frisk milt uttryckt och vi kryssade oss fram i det blåsiga, skånska landskapet. Ibland hörde vi vad den andre sa och ibland så fick vi vänta till vinden hade lagt sig lite. Ni får tro vad ni vill, men det var en helt okay cykeldag ända till min vänsterhand blev genomblöt och började domna bort. När jag fick svårigheter att växla så blev det lite jobbigt. Jag fick en mindre dipp, men när Anna och jag skildes åt och jag gick rätt in i motvinden så piggnade jag till igen. Eftersom jag lämnade distanspasstempo en stund fick jag tillbaka känseln i vänsterhanden igen. För övrigt kan jag tala om att goretexstrumpor står på inköpslistan numera.
Om passerandet av gränsen 1000 mil på cykel under ett år är ett avslut, så indikerar det att jag kan börja fokusera på antal timmar tränade och se till att jag får bra kvalitet på träningen istället. Ja, just det träning, för samma vecka som jag passerar 1000 mil så hinner jag med två stycken pass som är utvalda med tanke på att jag ska kunna lägga in dem i distanspass. De ska inte slita så mycket på mig, så att jag tvingas till vilodagar om jag inte vill och de ska förbättra mig inom områden som jag har valt ut. Att lägga in en timme först och sedan trampa på i ytterligare 60-90 minuter passar mig alldeles utmärkt. Jag känner mig pigg och alert efter övningarna, som jag för övrigt finner riktigt roliga. En annan slags positiv sida av cykling. Inte ens en vecka har gått hittills och jag är försiktigt avvaktande, men det är en bra start i alla fall. Nu ska jag bara se till att bibehålla det utan att jag känner att det är ett tråkigt tvång. Framför mig har jag några fullbokade veckor, men efter jul så ska det nog gå att få kontinuitet i det hela. Jag får återkomma i ämnet då.

900 mil - 2007

En alldeles strålande cykelsöndag. Solen sken och det var knappt någon vind att tala om. Egentligen skulle jag ha passerat 900 mil redan förra söndagen, men jag kände mig inte så bra så jag ställde mycket motvilligt in den dagens pass. Efter det väntade jag måndag, tisdag, onsdag och så vidare. Varje dag kände jag efter om det inte var dags att ge sig ut på en liten runda, men icke. Efter mina upplevelser med infektioner som aldrig försvinner är jag nuförtiden lite mer försiktig. Söndag 4 november hade jag väntat tillräckligt och jag och Jonas gav oss iväg på en lugn tur som var rena välmåenderundan. Det saknades fikastopp och Jonas fick punktering, men ändå - en alldeles strålande cykelsöndag.

800 mil - 2007

Söndag den 7 oktober. Jag hade slutligen träffat Silva och vi lyckades stå helt nollställda och titta ut genom ett fönster vid första fikastoppet, under första cykelturen, under Italienresan Chase the Sun, som samordnades av CykelTours och SCF Motion. Vi har nog listat ut vad vi tittar på, det vill säga vad det är som gör oss så förundrade. Jag tycker själv att jag ser lätt sorgsen ut och Silva ser ut som om hon inte tror sina ögon. Vad kan det vara som vi fäster blicken på? Under dagen passerade vi platser och toppar som Montegridolfo, Mondaino, Levola och Tavoleto bland annat. Bara smaka på namnen. En fin dag att passera sin 800-milsgräns på. Jag var medveten om det innan vi startade, men sedan struntade jag i det för det fanns så mycket annat härligt att sysselsätta sinnet med.

Det här var för övrigt det fjärde och sista så kallade loppet i kampanjen Cykel 42, så då kunde jag vara med i utlottningen av cykeln. Om det är någon som undrar vad det tredje var, så blev det lägret i Klitterbyn med Cykelklubben.se, som är beskrivet i ett tidigare inlägg.

700 mil - 2007

Den här rundan har beskrivits tidigare på bloggen under epitetet "lyx". Den 8 september cyklade Tony och jag runt lite fram och tillbaka i södra Skåne och hamnade bland annat i både Simrishamn och Ystad.

600 mil - 2007

Klart att CK Medvind ska få utmärka sig med en passage över en 100-milsgräns. Den första augusti valde Ola och jag att åka till Kristianstad med vinden i ryggen. Tyvärr har jag inga bilder, men jag vet att jag talade om för Ola att jag passerade 600 mil.

500 mil -2007

Den 12 juli var cykelmupparna samlade och för första gången var alla fyra teamtröjor ute och cyklade tillsammans. På morgonen hade Jeppe och jag varit ute på ett lugnare pass, men 500 mil passerades inte förrän på kvällen. Vi valde att köra ett backpass, som om vi skulle behöva inspiration till Frankrikeresan. Det var torsdag och på söndagen gick bilen ner mot Alperna. Det var efter den här gränsen, som jag plötsligt blev mer medveten om antal mil som jag hade cyklat. Det var för övrigt Ola som fick in mig på fördärvets väg. När han ställde frågan till mig om hur långt jag hade cyklat för året var det inte så svårt att ta reda på svaret i träningsdagboken.

400 mil - 2007

Fortfarande lyckligt ointresserad över hur långt jag egentligen hade cyklat under året. Under den här dagen, 10 juni, hann jag med flera slags turer. Först startade jag med den årliga rundan till Leos gatukök med klubben (CK Lunedi) vars hemsida bilden är hämtad från. Visst är det en snygg klubbdräkt. Efter ett tag tackade Simon och jag för oss. Vi skulle möta upp med den för dagen lite morgontrötta Jonas, som inte orkade med att stiga upp till Lunedirundan. Simon och jag begav oss alltså till Veberöd där vi sammanstrålade med Jonas innan vi fikade och begav oss av hemåt igen. Slutligen avslutade jag min cykeldag med att åka fram och tillbaka till Bjärred för att få lite mekhjälp av den gode Ola, som har hjälpt mig mycket med min cykel och som fortfarande utbildar mig i dylika ting.

300 mil - 2007

Stämpel nummer 2 i SCF Motions kampanj Cykel 42 var Vänern Runt och andra dagen på den trevliga upplevelsen var jag fortfarande omedveten om att jag passerade 100-milsgränser. Efter en lite mulen start bjöd lördagen 26 maj på strålande sol och gissa vem det är ni ser i täten av klungan en bit framför de andra, som bara inte kunde hålla sig utan var tvungen att trampa på lite. Minsann om det inte är en liten suddig version av mig. Vi har publicerat fler inlägg från Vänern Runt under maj och juli månad i år och man kan i bildarkivet bland annat hitta bilden som Jonas hade som bakgrundsbild på sin dator ett tag. Bilden från slutet av dag tre, när han ses hjälpa mig uppför en backe. Bara för att inte orsaka några missförstånd - Även Jeppemuppen hjälpte till med denna ädla syssla, även om det inte blev dokumenterat och jag tycker ändå att det är rätt okay att hålla ett snitt på 30, när man inte helt och hållet orkar uppför vissa backar själv.

200 mil -2007

FIK Trampen med Färingtofta IK. Det låter härligt för en fikacyklist och när Ola tidigt i våras berättade om det här loppet för första gången och nämnde att det var ett trevligt motionslopp, så reagerade jag direkt på namnet, för det lät ju som ett lopp för mig. Det tyckte sedemera min kollega Johan också, utan att jag behövde göra den kopplingen åt honom. När jag sa att jag skulle cykla FIK-Trampen till helgen 6 maj, bara skrattade han och tyckte att det var ju självklart att jag skulle göra det. Det blev ett härligt lopp med sol och goda kanelbullar. Det var också första gången som jag gjorde bekantskap med Lotta på Åsen. Med min 12-23 kassett var jag tvungen att ställa mig upp en hel del och jag insåg att inför Frankrike var det tvunget att åtgärdas. Annars tyckte jag inte att backen var så lång eller så hemskt brant som jag hade inbillat mig, men den tog allt lite på krafterna. Det var hur som helst en härlig dag och inte heller nu var jag medveten om att jag hade passerat någon 100-talsgräns. Däremot var jag medveten om att det här var mitt första lopp i Cykel 42, där man lottar ut en Scott Addict. Inte för att jag skulle vinna något...

100 mil - 2007

Man kan ha lite roligt med en träningsdagbok och ett bildarkiv. Jag minns den här dagen 24 mars, då det var strålande väder och sommarcyklar hade börjat dyka upp här och var på vägarna. Bland annat var det årspremiär för Olas Opera. Jag minns också att jag fick en detaljerad beskrivning av energibullen som han hade gjort och att vi diskuterade att återhämtningsdrycken han hade i ena flaskan matchade sommarcykeln. Vid den här tiden hade jag ingen aning om sträckor hit och dit eftersom jag mest brydde mig om antalet timmar då. Alltså var jag lyckligt ovetande om att jag hade passerat 100 mil för året. Vi var 7 personer som cyklade tillsammans lördag 24 mars och det var rätt så blåsigt. Kommentaren i min träningsdagbok var bland annat, "Pigg, men inget pulszon 2-pass precis".