söndag, november 08, 2009

Oh, så mumsig!


Hur barnsligt förtjust kan man bli i vissa delar? Ta den här gaffeln till exempel. Vikt, geometri, grafik. Av någon anledning så visste jag att det var den som jag ville ha. Fråga mig inte varför. De recensioner jag läst säger inte emot magkänslan. Nu finns den här, otestad och vacker. Raka gafflar är fina, så är det bara. Om den sedan lever upp till förväntningarna är en annan sak. En sådan gaffel är värd en fin ram. Än finns inget hemma att fästa den vid, men den som väntar på något gott.

Inga kommentarer: