tisdag, maj 27, 2008

Stil och sådant under en Italienresa


Är det någon som lägger märke till den? Jag gjorde det omgående. Titta på nästa bild, så ser ni två cyklister som inte försöker dölja dem, det vill säga sina sadelväskor och jag tänker: "Kan Bernt, så kan väl jag med." Sedan fick jag lära mig att det viktigaste är att man känner till korrekt protokoll och sedan kan man sätta sig över det. Det komenterar jag inte nu, men jag upprepar vad jag har sagt innan. Jag tar inte bruket av sadelväskan i försvar, men jag konstaterar att jag har ett visst behov av en ibland under långa turer.

Nästa bild visar återigen Bernts sadel, fast någon dag senare och den här gången ser vi att han har blivit påverkad av de glada kommentarerna om äkta cyklister och sadelväskor. Kan det vara så att till och med en olympisk guldmedaljör faller till föga för grupptrycket och avlägsnar sadelväskan när kommentarerna duggar för tätt?


Vad hittade vi mer under resans gång då. Jo, skandal, men både Per-Håkans och Bernts styren såg ut som följer. Kvällen innan Nove Colli sågs Per-Håkan springa runt och leta efter en passande plugg. Förargliga små rackare det där. Jag har själv tappat en och jag vet inte hur länge jag hann köra runt med den innan jag kom på det. Hemska tanke.



Så slutligen en av mina favoriter, ventilhatten. Som tur var så fanns den gäckande ventilhattspolisen med på resan och kunde göra lite insatser. Arbetet fortsätter i det fördolda.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Att ha en sadelväska är ok om den bara rymmer en slang, multiverktyg och möjligtvis en energibar. Men när det är Biltemas stora blå under sadeln och en ännu större och vidrigare väska på STYRET, då är måttet rågat- med råge... Sånt ser jag alldeles för ofta på jobbet, på alldeles för fina hojar. Mitt försvar för att ha en liten sadelväska är enkelt: det ser inte kul ut med massa pryttlar i ryggfickorna ;-). Trots detta har jag inte hängt en väska under min SLR- ännu... Svårt val trots allt, en Cervelo är ju inte gjord för sadelväska egentligen ;-)

Anette Kiss sa...

Nejmen heeej!!

Visst tar det emot och trots att jag oftast inte ser den. Gamla Volan däremot har ju en så tantig sadel att en lite väska mer eller mindre inte spelar någon roll.

Men berätta... Hur är den? Hur känns den? Jag menar förstås din RS, för jag kan inte tänka mig att den skulle vara något annat än invigd nu. Visst?

Jag har faktiskt lite funderingar på att köra den där Vätternrundan i alla fall (om jag hittar en billig överbliven startplats), trots att den inte lockar mig så mycket. Står du och tar emot alla cyklister?

Anonym sa...

Jomen hejdu!

Nu är den invigd, fast det har bara blivit ett pass, men jisses vilken känsla! Trots min skämmiga ork, så åkte jag runt med ett stort, belåtet flin som antagligen fick mötande att undra om jag var riktigt klok... Att en ram kan vara så styv o kvick, men ändå inte "jobbig" att åka på, det är en annorlunda känsla. Tänk vad två böjda bakgaffelstag kan göra... Eftersom jag inte cyklat på några år, tyckte jag att RS:ens koncept skulle passa mig bra: lite kortare ram, lite högre styrhuvud och böjda bakgaffelstag för komfortens skull utan att ge efter på "racekänslan" som R3:an har. Nu har jag lyckats dra på mig en förkylning, men jag kan tänka mig att jag, när jag fått trampa 20-30 mil, kommer att uppskatta hojen ännu mer, och förhoppningsvis inte få så förb***at ont i benen när det går uppför.

Eftersom jag jobbar på lördagen, kan jag inte ta emot alla vid målet, men det brukar bli ett traditionsenligt besök vid målet, liksom vid starten. Dagarna innan rundan brukar man kunna få tag på billiga startplatser, men betala inte nåt förrän du har startbeviset i din hand! Givetvis måste du starta efter 0300 så du inte behöver skruva dit lysen o reflexer på din hoj. Väl?

Anette Kiss sa...

Jag har inte provat en RS, men jag tvekar inte på att du har en underbar cykel. Jag konstaterade nyss att jag har över 200 mil på min R3 och den lockar fortfarande fram ett antal stora leenden hos mig. Det stora lyckliga bara för att jag är så jäkla nöjd. Jag är bara så nöjd! Det lite aggressiva leendet med lätt kisande blick om jag ska raca, pressa i kurvorna utför ett berg eller ta i uppför en backe. Då är det bara mig det hänger på, för jag vet att jag har vad som krävs utrustningsmässigt. Så har vi det mjuka leendet med den milda blicken. Jag anser mig absolut inte vara en materialist, men den här cykeln ger mig upplevelser som är värda så oerhört mycket, vilket kan få mig att känna glädje och stolthet över en pryl.

Eftersom det kommer att sluta med att du kommer att tillbringa hur mycket tid som helst på din Cervelo så kommer det där med benen att ordna sig efterhand ;)

Alltså - jag får väl se om det blir Vättern eller inte. Det finns ju annat som Ritter Clasic, Gran Fondo i Kungsbacka, M6 i Laholm och så finns ju Italien (som är det enda av ovanstående saker som jag vet att jag ska till i år - jo jag vet - igen). Fast förr eller senare kommer jag väl att åka runt pölen och då ska jag kolla efter en vacker, alldeles osedvanligt välskött RS :-)

Anonym sa...

Mmm, konstigt egentligen hur en cykel kan locka fram så många olika sorters leenden...
Att dra ner till Italien igen, skulle antagligen få mina mungipor att mötas i nacken;-). Jag är INTE ALLS avis på dina resor söderut- inte ett dugg...
VR med sina 31 mil är väl egentligen väl lång, men ack så nära till startfållan. Om du åker VR får jag väl försöka att stå vid målet och showa med min RS;-). På startdagens förmiddag ska jag ev. hjälpa vår lokala Cervelohandlare med service av dessa underverk:-)

Anette Kiss sa...

Jo, det här kommer att bli ett väldigt bra år sett ur cykelreseperspektiv. Jag har ju möjligheten att prioritera det så just nu och då gör jag det.

Jag lär inte bestämma mig förrän väldigt sent om VR, men i så fall så kommer jag att signalera det tydligt på bloggen och sedan får jag ta med underverket för service helt enkelt, så att jag lär mig hur det görs ordentligt :-)