Någon gång under förra seklet tog jag mig till skolan cyklandes. Gymnasiet passerades tillsammans med en vit Cresent - inte någon racer, utan en vanlig standardcykel som troget tog mig 1 mil i vardera riktningen. Då tog jag kanske viss kunskap för given, kunskap som har försvunnit under årens lopp. Jag har under senare år inte haft någon standardcykel och min cykelpendling till och från jobb har skett med racer de 4 mil eller mer beroende på vilket humör jag har varit på (och kanske även på hur mycket medvind jag har haft).
Nu är det dags igen och 8 blygsamma kilometer passar min Bianchi Milano alldeles utmärkt. Jag har börjat min inskolning som pendlande standardcyklist och här är tre användbara tips och iakttagelser.
Man slutar inte svettas för att man inte har träningskläder på sig. Det kan vara svårt att ställa om från normal cykelbelastning till "cykling till arbete i de kläder man har tänkt att jobba i under dagen"-belastning
Fötterna sitter inte fast i pedalerna. Det är ett misstag att tro något annat.
Fnys inte ur näsan när det långa håret inte är uppsatt. Det är ett stort misstag.
Oavsett - Det är härligt en härligt pigg, liten, söt pendlare jag har fått tag i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar