Les maillots du Tour de France 1976

Titta här vad jag fick för länk till historien via mail. Där finns en liten bild på en tröja....

... som jag känner igen.
Tack Niklas. Hittade sedan denna på wooljersey.

1976 - The year Van Impe won the Tour de France.

Luma GP

Förra året på nationaldagen gjorde jag officiell tävlingsdebut (om man inte räknar ESDUU cupen som "riktig" tävling vilket inte jag gör).

Det slutade med en 8:e plats, eller var det 9:e, i seniorklassen. Sämst var jag i alla fall - av de som gick i mål - vilket förvisso merparten inte gjorde.

"Jag blev i alla fall inte varvad" tog jag med mig från den tävlingen.

I år är målet högre ställt, men konkurrensen också tuff. Det är 30-talet cyklister föranmälda till H30-klassen där jag kör i år. Spontant ser det tuffaste motståndet i första hand ut att komma från CK Valhall och Cykelcity.se, men kanske kan också någon av Fredrishovarna glimra till. Och eventuellt någon annan också. Jag är inte så rutinerad ännu att jag har koll på alla namn värda att kunna.

Sugen på att kolla på rolig cykeltävling. Släpa dig till Hammarby Sjöstad, vid Luma-huset, kl 13.50 i morgon! Mysigast är att ta båten från Söder, då kliver du av precis vid startområdet.

Retroshoppat

Jag ska egentligen vara lite försiktig med utgifter nu, för det verkar bli en del trevliga händelser framöver, som kräver lite av dylik vara. Jag förväntade mig inte att jag skulle hitta något till mig, när Niklas skulle se om han kunde hitta ett par cykelskor till sig. På vägen hem från jobbet sammanstrålade vi i en lämplig cykelbutik och titta vad som följde med mig hem.

För 300 kronor så kunde jag inte låta bli. Jag har ju ordnat ett litet cykelrum och om jag inte använder mina fynd så lär de bli bra som inredningsdetaljer där. En fin tröja ingick i priset.

Det finns inga planer på att köpa en matchande cykel nu, men när jag provade skorna så kände jag att jag borde ha några äldre clipspedaler till och skulle jag skaffa det, så infinner sig nog suget efter en passande cykel och sedan fortsätter det väl som vanligt antar jag. Jäkla materialistpassion man har fastnat i.

At the back of the pack

A few picks from the race in Baltimore last weekend. It gives a hint to what goes on at the back of the pack...

Before the start, still in good spirit

A few laps into the race, hanging on for dear life

Crossing the finish line and focus is on... the cycling computer! That's a true champion. The acrobat behind me is showing off as his team mate just won the race.

Mer bilder från Nove Colliresan

Jag utlovade bilder från Italienresan och här kommer ett litet urval, men annars finns fler bilder under länken till vårt bildarkiv till vänster. Hittar ni något där det står Nove Colli 2008, är det ett hett tips om ni vill klicka er vidare.

En teambil som vi såg på vägen ned mot resans första destination. Det var Pinarellos ungdomslag.
Utsikten från hotellrummet i Riolo Therme var klart godkänd.
Vackra miljöer att cykla i.

Länsade fat efter frukost.

En lite grupp män står och beundrar våra cyklar och framför allt en viss Opera.
Dags för gruppfoto innan vi lämnar Riolo Therme.

En varm cykeldag

Dagen innan Nove Colli var som gjord för att strosa runt bland alla utställare i Cesenatico. Hittade bland annat en intressant bordskonstruktion.



Bucklan som Cykeltours fick hämta för att vi var ett av de lag med flest deltagare. Jag har för mig att det var 10:e största lag, men låter det vara osagt.

En stilsam morgon vid torget i Cervia.

I Helsingborg mötte Fredrik Jansson upp med Garrys gamla Pinarello.

Passo dello Stelvio

24,3 km med 48 stycken hårnålar i en svindlande vacker miljö. Det känns som det kan bli ett sådant där tillfälle igen när hjärnan förbryllat konstaterar att jag har två upplevelsetillstånd som sänder olika signaler kors och tvärs via alla synapser. Smärta, brännande ben och lungor parallellt med en inre frid framkallad av omvärlden. Lilla jag mitt i den fantastiska världen. Närvarokänsla och återigen insikten om privilegiet att ha hittat sin passion samtidigt som möjligheten finns att befinna sig där jag vill vara.

Som den cykelmupp jag är så har jag också hittat den. Jerseyn som jag vet att jag vill bära när jag tar mig uppför med starka ben. Jag har den redan i min ägo och den har ett emblem på ryggfickan som talar om var den hör hemma.

Öresund Runt - en riktig mysrunda

Ibland (ofta tycker jag) ska man unna sig en riktig välmåendeupplevelse. Det är bara att ta tillfället i akt. Bara och bara förresten. Välmående - ett sinnestillstånd som faktiskt går att öva upp med lite god vilja och självkännedom. Glöm dock inte att endorfiner faktiskt är ett stresshormon, som när det överdoseras kan bli lite för mycket för kroppen. Öva även på att ha lite tråkigt ibland (!?).

Välmåendeupplevelsen kan fås i flera former. Tänk att det kan vara fantastiskt och underbart att slita stenhårt uppför en lutning. Helt naturligt egentligen. Vi är gjorda för att låta kroppen arbeta.

Igår kom så välmåendet i form av en riktig mysrunda med sol, värme, gott sällskap och flera fika. En referensrunda som vissa av oss säger. Killarna glömde tala om för mig att vi skulle färgkoda oss i vitt, svart och rött, men kolla in hur snygga de är! Fräschast i gruppen var Fredrik i vitt. Jag hade för övrigt de snyggaste handskarna (se tidigare inlägg). Ytterligare något på pluskontot denna dag alltså - att få sitta med i en klunga som så estetiskt smekte ögat. Cyklarna sedan... Hm, suck, dregel... Tänka sig att en av dem är min och tänka sig att den är i full färd med att förvandla mig till en materialist...eller kanske inte i alla fall, för det är ju trots att det jag kan uppleva via cykeln, som gör att jag tycker så mycket om den och inte kolfibern i sig.

För att smeka övriga sinnen hittade vi ett italienskt fik. Doftande kaffe i kombination med den smältande chokladen på tungan. Att njuta av livet är lätt en dag som denna.

Det kändes lite som om vi var på Italienavvänjning. Vi hade kvar värmen, solen och den italienska baristan. Vi fick göra avkall på bergen och trafiken, där bilar stannar mitt rondeller för att släppa fram cyklister.

I Sverige var vägarna ganska tomma på cyklister, vilket skulle kunna förklaras med att många av dem befann sig i färd med att trampa runt de där Ringsjöarna. I Danmark däremot så mötte vi cyklister hela tiden där vi färdades längs med havet. Havet - ytterligare något som förgyllde dagen. Ständigt närvarande med saltstänk i vinden, som låg på österifrån. Helt naturligt att göra ett hamnstopp, där svårigheten låg i om vi skulle välja att köpa jordgubbar eller körsbär. Som synes vid De Rosan, så vann körsbärsalternativet.
Som den omtänksamma varelse Ola är ville han dela med sig av våra upplevelser. Här syns han blogga på stenarna.(...eller var han bara trött på oss andra).

De av oss som hade lyckats fånga förkylningar (typ majoriteten) under och efter Nove Colliresan, lyckades dessutom hålla sig på rätt sida belastningsgränsen. Inte nog med att vi var löjligt saliga över den här dagen. Vi var alltså lite förnuftiga också.

Mer sådana här dagar tack. Gissa om jag är glad att vi är på rätt sida av sommarsäsongen. Det kommer att finnas så många fler tillfällen för välmåenderundor vare sig de kommer i formen av hårda arbetspass eller mysrundor med fika i solen.