Inget får mig att må så bra

Inget får mig att må så bra som intervaller på 90-95% när kroppen svarar så det sjunger i varenda artär. Kroppens vällustiga svar idag kan nog tillskrivas de tre vilodagar som föregick manglingen.

Jag körde 6x4 minuter. Cirka. Intensiteten var 90-95% med ett snitt någonstans mittemellan de två ytterligheterna.

Det är underbart när man känner att benen svarar, lungorna svarar. När man ligger på 93% och känner att man inte bara kan och orkar trycka på lite till, utan att man vill trycka på lite till. Då man hänsynslöst manglar benen tills seendet är dubbelt och styrförmågan är seriöst nedsatt.

Hemma slog jag av bara farten personligt rekord i armhävningar. 60 stycken. Visst, man kan säkert anklaga mig för att fuska, men jag fuskar likadant varje gång isåfall. Jämförbart fusk.

Maestro levererar

Min personliga hjulbyggare (hur många kan stoltsera med en sådan?). Har nu knåpat ihop sitt senaste mästerverk. De gamla Corima-hjul som följde med när jag köpte min cross har pimpats upp med Tune (TM) -nav och aero ekrar. Resultatet skådas nedan - ett par skitstyva hjul som per par väger in under 1300 gram (1293) för att vara exakt. Så nu är det ännu mer aktuellt tt sälja mina Zippar.

Trendspaningen från Eurobike är att eloxerat är helt rätt 2010 så jag satsade på röda nav.

Stort tack till David!

Watt

Ny wattmätare på väg ut på marknaden. Någon som provat? Är det sjukt bra eller för bra för att vara sant? Suggested retail tydligen runt 1,000 dollars. Så är det bra är det damn billigt. Jämfört med andra alternativ alltså.

Tack till David för tipset.

I väntans tider

Det byggs på en velodrom i Falun så jag ägnar lite tid åt att surfa cyklar som skulle kunna göra den rättvisa. Vad sägs om en Carrera Pista? Den känns modern, men inte för mycket. Om man bara byter ut hjulen på bilden till ett par Corima stenhårda rackare så har man ett riktigt velodrommonster.

Rutin

Jag tenderar att kalla något jag gör mer än gång för en rutin. Nu har jag kommit in i en ny rutin (vilket jag då alltså gör rätt ofta) och det är att köra bergstempon. Jag har, som jag skrev förra veckan, backar alldeles i närheten. Det är särskilt två stycken, eller fram till km 3 är det en backe men sen delar de på sig och slingrar sig på varsitt håll cirka 500 meter upp på berget, som jag gillar extra mycket.

Idag tog jag den vänstra och pumpade 35 minuter på 87-92%. Det är fascinerande hur "lätt" det känns efter 15-20 minuter. När man får den där känslan att"Oj, nu ligger jag bara på 88%, men gud va skönt". Jagades av några ungar som körde lådbil i samma backe. De försökte springa med mig uppför, men tji fick dem.

Jag försöker under dessa pass hålla pulsen jämn och fin. Det enda som jag pushar lite extra för är att ingen kilometer får ta över sex minuter. Det skall de inte behöva göra, men ibland är benen sega, och kilometer 6 och 7 snittar det nog närmare 10%, så det är inget man gör utan att fokusera. Så därför har jag det enkla målet, om jag mot förmodan skulle få för mig att ta det för lugnt.

Nu skall jag nog dra lite i slangarna och sen slänga mig ner och göra tre gånger så många armhävningar som Öijer.

Gårdagens träning

Igår ville jag verkligen inte träna. Det var en sådan där dag då jag bara kände för att skita i det. Men jag tog mig i kragen och körde en timme blandade småintervaller. När jag kom hem mådde jag flera grader bättre och av bara farten ställde jag mig och drog lite i mina gummiband.

Så fort det går

Helgen. Tjoff så var den över. Och då hade vi till och med en långhelg på tre dagar för att fira det där med pilgrimresa, hajj och allt annat som muslimer helgar såhär 70 dagar efter Ramadan. Jag antar att det har att göra med att det tar 70 dagar för en undernärd (läs:fastad) muslim att orka ta sig till Mecca och göra sina varv. Muslimska helgdagar här är ungefär lika ortodoxa som de kristna dito vi observerar i sverige. Sekulariserade länder är ganska likadana runt hela världen. Religion, Schmeligion liksom.

Helgens träning bestod av styrketräning på lördagen. Lite promenerande i söndags och svulleri igår. Så nu är det bara på't igen. Mina kära klubbkamrater hade Bosö-premiär igår och om tre veckor är det tänkt att jag skall vara med. Då vill man ju inte flyga av först.