Ritter Classic 2007

Jag ska dit (www.ritterclassic.dk). Jag fick ett telefonsamtal igår som i princip gick ut på att vi ska till Ritter Classic. Det innebär att jag definitivt bestämde mig för att skippa Vättern Runt och istället anmäler mig till det här loppet. Eftersom Mario Cipollini är inbjuden stjärncyklist, så ringde jag till Simon med en gång och vidarebefordrade allt. Han svarade ja nästan lika snabbt som jag, det vill säga direkt.

Jag gav en cykelbekant ett par zebrarandiga cykelbyxor i födelsedagspresent förra året. Undras om jag kan ta kontakt igen (bara så där) och fråga om jag kan få låna dem lite. Han har säkert inte använt dem speciellt mycket alls... Nja, Simon hade visst lite i sammanhanget korrekta tröjor, som eventuellt skulle kunna passa mig storleksmässigt. Jag tror att man måste ha en Cipotröja helt enkelt. Är det någon som vet med sig att de har en i storlek small som bränner oanvänd i garderoben, så är det bara att höra av sig till mig.

Vilken dag onsdagen blev. Den var bara så där bra som vissa dagar kan vara.

Nationaldagscykling

Jag brukar inte direkt fira nationaldagen, men nu när de ändå är en ledig helg så passade jag på att fira den på ett av de bättre sätten, nämligen genom en cirka 8 timmars cykelrunda i vackra omgivningar. Med en av alla de konstiga måttstockar man kan ha här i livet konstaterar jag nöjt att jag cyklade längre än Petter. Taktiskt hade jag lagt upp rundan så att jag den sista halvtimmen gick själv rätt in i motvinden. Det härdar säkert, eller nå’t. Nja snarare var det så att reiseleiter Ola som vanligt hade lagt upp en klockren runda som vi följde med några smärre justeringar. När det blir diskussioner om vägen brukar jag lyssna lite halvhjärtat på alla ortnamn och backnamn som jag inte känner igen och lyfta lite på ögonbrynen och säga: ”Det blir säkert bra”. Då kan jag ju lika gärna passa på att ta lite foton.


Jag gav mig ut själv till Kävlinge där jag strålade samman med 6 stycken till av de trevliga Spontancyklisterna. Efter ett tag var vi bara tre stycken kvar, men vilken runda det blev. Jag var väldigt pigg och insåg förvånat att jag var först upp i flera backar. Inte för att vi tävlade upp i dem direkt, men jag hade massa energi som jag behövde få utlopp för, så backarna var perfekta att trycka på lite extra i. Uttrycket cykelsmart har dryftats här på bloggen. Det var jag inte denna gång och det gick så bra i alla fall. Livet är fint ibland.

Dessutom var jag lite väl amatörmässig i ett speciellt fall. Jag oroar ju mig en del för de franska backarna och har insett att jag verkligen måste ha lättare växlar än min 12-23 kassett kan erbjuda. I Slimmingebacken (som jag körde för första gången i söndags) och i Lotta på Åsen (som jag körde under FIK-trampen tidigare i maj), så har jag i vissa passager varit tvungen att ställa mig upp och jag vill inte ha det tvånget. Det ska vara en möjlighet, men inte något som jag måste göra. Nu körde vi en trevlig backe i Söderåsen som var rätt skönt uppbyggd faktiskt. När vi väl var upp berättade jag att jag kände mig rätt så pigg, men sedan så satte jag ju igång med min vanliga ramsa om att det var en okay backe, men jag vill verkligen ha lättare växlar så att jag kan köra med högre kadens, vilket jag tycker känns bra uppför. Det är då jag får höra kommentaren att jag hade en växel till att använda. Hrm – lite pinsamt. Jag vet inte vilket som väger över mest – Att jag är nöjd med att jag var så stark i benen att jag trodde att jag körde på min lättaste växel eller att jag var så pinsamt omedveten om att jag hade en ytterligare en växel att ta till. Eller varför älta misstag? Jag har ju många år på mig att bli en riktig cykelräv. Det är klart att jag väljer att glädjas över mina starka ben.

Vi hann med två fikapauser denna gång också. Det blev visst ett litet konstigt upplägg på fikapauserna, eftersom det blev väldigt kort tid mellan dem. Som tur är så har jag en kakmage av rang när det väl gäller, så för mig var det inga större problem att stanna till vid fik nummer två, som bestod av kaffe och kakbuffé. Kanske inte det bästa taktiska upplägget, men det var ett mysigt ställe, så det var det värt.

Tävlingsdags - igen

På onsdag är det dags för Nationaldagsspelen. Sport för hela slanten, hela dagen, i Hammarby Sjöstad. Jag ska köra GP-loppet i seniorklassen - starten går kl 14.05. Kommer ni sent får ni väl spana efter en liten kille i gamla Fredrikshofskläder (de nya tycks aldrig komma) som sladdar längst bak i klungan. Eller efter samma kille som gjort ett idiotryck i ett alldeles för tidigt skede av loppet. Jag har ju tidigare konstaterat att jag ännu inte är särskilt cykelsmart.

Sen kan man hänga kvar och kolla på eliten som startar vid 16-tiden

Jag kommer köra för kung och fosterland. Och för cykelmupparnas ära. Var så säkra.

Beslut, beslut

Som cyklist så kan du hamna i beslut där du måste ta en del svåra beslut. Gårdagen var full med en del tuffa sådana. Solen sken och jag kunde leva med dem utan några större besvär.

På morgonen så vet du inte riktigt hur vädret artar sig och då startar dagen med frågan om vilka glas man ska ha i solglasögonen eller om man ska ta knävärmare eller benförlängare. Lika bra avsätta lite extra tid, så att du kan vela lite innan du ger sig iväg.

Sedan träffar du på ditt sällskap och då kommer frågan upp. Ska du hålla sig till den turen som preliminärt bestämdes tidigare eller ska den ändras lite? Detta beslut baseras ofta på vindförhållandena för dagen, vilket osökt leder till en klassiker. Vilket håll ska vi ta för att få så mycket medvind som möjligt?

Fikarelaterade frågor som förr eller senare dyker upp är vilket eller vilka fik man ska stanna på? Det brukar lösa sig utan större problem och nu när det är säsong för caféer är det alltid trevligt att botanisera bland dem. Var hittar man ett café med trevligt utbud, möjlighet att övervaka cyklarna och med gott espressokaffe? När du väl har hittat fiket, så finns det så mycket att välja på. Vad ska du ta egentligen? Cykling är bra i det läget, eftersom det främjar aptiten så kan du alltid peta i sig lite extra. Mycket användbart för den med beslutsångest.

I det här läget vill jag passa på att förmedla Niklas upprop för apelsinbrödet (syns på bilden). Ser ni ett sådant hälsar han att man ska stödköpa dem för att bevara detta klassiska bakverk i sortimentet. Sagt och gjort – Jag hörsammade uppmaningen, men det var inte riktigt i min smak. Däremot är det utmärkt som cykelkost med mycket energi per volym (kompakt liten rackare).

En av mina personliga favoriter är: ”Hur mycket ska vi utöka rundan med?” Allra bäst är det när du inte har något speciellt planerat efter cykelturen, inser att du trots allt är ganska pigg och inte speciellt hungrig. Då kan du kosta på dig att köra lite fel och lite vilse och på så sätt hitta lite nya trevliga cykelvägar (om du har tur).

Ibland är livet bara så bra och då spelar det egentligen ingen roll vilka beslut man tar för det blir ju bra oavsett (det blev nästan 6h cyklingstid). Berättade jag att vi hann med två fik?

Cykling i Washington

Jag har varit på resande fot igen. Denna gång styrde jag kosan till Washington - tyvärr för icke-cykelrelaterade aktiviteter. Var dock inte oroliga, jag skall inte tråka er med detaljer om dessa.

Washington är en trevlig stad. Unga människor, vacker arkitektur, god mat. Allmänt härligt. Jag hade gärnat stannat några dagar till. Framförallt hade jag velat ha en cykel. För cyklar gör man i Washington. Mer än i de flesta andra amerikanska städer jag besökt. Single speed är hett (precis som här). Gärna en fixed byggd från en gammal klassisk stålram (Peugeot, Raliegh, Colnago etc). Och gärna med konstiga styren till. Ibland är dimensionerna något absurda - se bilden.

Och precis som sig bör i en stad med många cyklister finns den där cykelaffären där alla hänger. Alla cyklister som rakar benen och cyklar fort alltså. Där de spenderar massor av tid och kollar på cykelsaker, pratar om cykling. Ja, ett klassiskt cykelaffärshäng alltså. Precis som jag gärna gör på Cykelcity i tid och otid.

I Washington heter affären Bicycle Pro Shop och ligger i korsningen av M Street och 34th Street. Väl värd ett besök om ni har vägarna förbi. Jag besökte även ett par andra cykelaffärer, till exempel City Bikes, men den var mer inriktad på "vanliga" cyklar och MTB. När jag var där höll en kille precis på att prova inställningarna på sin splitternya tempocykel (bilden). Det förde givetvis tankarna till min egen dito. I morgon ska jag testa sittställning med mera och på tisdag skall skönheten vara klar att hämta. Mer om det då förstås.

Underbar dag i sadeln

Boonen var där och gästspelade. Det var också i övrigt god uppslutning på söndagsträningen med Fredrikshof. Idag skulle det cyklas långt. Mången man och kvinna har insett att Vättern, ja den går ju av stapeln om mindre än två veckor. Det är dags att få mil i benen. Så dags.

Solen sken, det var varmt, allt var perfekt. Förutom möjligen att de tänkta fiken var stängda. Och att jag åt för lite för att klara mig igenom dagen utan att känna mig sliten. Eller går det kanske inte att cykla 18 mil utan att bli sliten. Jag vill ju tro att det går efter förra helgens Vänern Runt.

Kan antagligen inte återskapa njutningen för er. Men bilderna kanske ger en liten liten smak av hur bra det var.

Det är så jävla härligt att cykla.

Vänern Runt - Vilken märklig hobby vi har...

Jag ska fatta mig kort! Vänern runt - 55mil på tre dagar. En sådan sträcka sätter sina spår i kroppen på flera sätt, framför allt i de bakre regionerna. Sällan har jag väl haft mer ont i rumpan. Även knän och lår fick vad de tålde. Jag hade en härlig träningsvärk och var rejält stel i knäna ett par dagar efteråt. Som om inte det var nog så drog jag på mig en ordentlig förkylning när de övriga besvären började ge med sig. Har läst någonstans att elitidrottsmän är mer mottagliga för infektioner. Det är en förklaringsmodell som fungerar för mig.

Den stora behållningen var, som alla förstår, att få knuffa Anette uppför alla backar de sista milen. Inte bara för att jag fick lägga händerna på loppets mest jagade tjej!(Anette var omåttligt populär bland de manliga deltagarna) Dessutom fick jag känna mig stark rent cykelmässigt, vilket var välkommet då de flesta delarna av min kropp protesterade ganska högljutt.

Orkar tyvärr inte skriva så mycket mer eftersom jag är så rysligt sjuk! Känner mig riktigt skruttig! Rätt synd om mig faktiskt! Nu måste det gå över snabbt så jag kan göra ett sista ryck inför vättern!