Löpningen fortsätter utan mer plan än att få till ett distanpass i veckan. Så gångna vecka sprangs det tre gånger 6+8+20 kilometer. De 20 på söndagen var en angenäm upplevelse. Stabilt "dryga 5" tempo som är behagligt, även om det såklart blir jobbigt efter 15 kilometer.
Jag tar det försiktigt som fan, för jag känner att mina vader är klena och känsliga.
Sen så satte jag mig på cykeln för första gången på länge. Och inte skulle det ens tränas utan för en gångs skulle cykla 6 kilometer till jobbet.
Herre
Jävla
Gud
Vad jobbigt det var! Alltså det är ingen fel på min kondis, men lokal kapacitet för cykel är som utplånad. Jag tryckte på i vanligt tempo på pendlarmonstret och kände efter några hundra meter hur syran smög på. Inget ont i det, eller jo, massa ont. Vanligtvis kan jag hantera att ligga där på gränsen ganska länge, men nu surnade benen till stopp inom bara någon kilometer. Pinsamt.
Blev omcyklad av en dam på en monark. Så illa var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar