Såja, ännu en vecka har förflutit. Två futtiga löppass blev det. Anledningen till detta var att det under det första passet drog till lite i vaden. Och då blev jag skraj, så jag vilade i några dagar. Idag var det på't igen och jag joggade 11 kilometer runt Södermalm. 4.40 tempo är inget att skriva hem med, men heller inte illa givet arbetsinsatsen. En sista kilometer på 3.45 förbättrade givetvis snittet - men vad är väl ett träningspass utan en enda intervall?
Tom skriver idag "att jogga är att dö en smula". Visst, men man känner fan att man lever när man gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar