torsdag, september 09, 2010

Mitt Svanesund

Så helgen bjöd på Svanesund 3-dagars. Min andra tävling för säsongen. När man tävlar så lite så blir det jävligt läskigt att tävla. Det tycker jag i alla fall. Jag får för mig att alla andra är så jäkla bra. Så jäkla mycket bättre än mig.

Nog om det - till storyn.

Etapp 1 - backtempo 1,1 km.

Jag hade stora förhoppningar. Jag är ganska rapp, jag är hyfsat lätt. Jag har bra klipp och tål mycket syra. Därför var jag enormt besviken att rulla i mål på 2.20. 23 sekunder efter den totalt överlägsne segraren Mattias Lundquist. Hans tid hade förvisso räckt till en andraplats i elit, så det var ganska snabbt hojjat. Jag var typ 30e och ganska sur.

Etapp 2 - gp

Nervös som fan men det lade sig efter några varv. Jag hade ambitionen att sitta högt och lyckades med det. Insåg hur behagligt det är att hålla sig långt fram istället för att sladda där bak i gummibandet. Jocke och Stefan satt också fint med så jag tänkte att vi skulle kunna hitta på något kul. Det höll dock ihop och med 500 meter kvar försökte jag mig på en långrökare. Den höll inte så klart, men jag rullade i mål som nöjd 12a. Det är en häftig känsla att komma först in på upploppet och för några sekunder tänka att "tänk om det håller".

Etapp 3 - tempo

Det är en tempocykel till salu. Det säger allt. Jag kan köpa att jag får stryk. Jag kan till och med köpa att jag får ordentligt med stryk. Men att jag blir ifråncyklad med 4,5 minuter på 20 kilometer - det kan jag inte köpa.

Etapp 4 - linje

11 mil på en undulerande och emellanåt tuff bana. Vi hade ambitionen att vara aktiva och var så i början men ingen fick något utrymme. När jag försökte så var jag försiktig av just den anledningen. Risken att bli ikappkörd var stor, och när man blev det gällde det att orka hänga kvar.

Första varven slet jag i den längre backe som finns, men för varje passering gick det lättare. På varv 4 och 5 tillhörde jag de starkare och självförtroendet växte. Sen lagom till varv 6 var jag trött och sista gången uppför backen fick jag bita i ordentligt. Försökte ta mig fram i spurten men var lite för trött för att vara så kaxig som det krävdes. Rullade i mål på 13e plats efter en spurt med krampkänning.

Summa summarum - mycket nöjd med GP:t, nöjd med linjet och duktigt onöjd med mig själv mot klockan.

2 kommentarer:

Roadrunner sa...

Det var ändå mot Glen Dahl som ni fick kämpa på tempoloppet, så hur mycket spö du fick blr inte lika relevant.

Dahl är inte människa, han är Terminators brorsa som gått och blivit tempocyklist.

Glenn Dahl sa...

Tack för komplimangen!