Jag har enormt svårt att förlika mig med att jag blir trött fastän jag inte är trött. Det jag refererar till är gårdagens löptur. Den var högst måttlig i fart och puls, och jag var inte sådär utmattningstrött som man blir av stenhårda intervaller. Och tidsmässigt låter ju inte 2,5 timmar heller särskilt respektingivande. Lik förbannat var jag jättetrött. Det tar på kroppen, på alla sätt och överallt, att dunka fötterna i asfalten sådär +20.000 gånger i rad. Jag antar att det är en trötthet som kanske boxare känner av att få många (dock inte lika många) hårda (fast de får hårdare) smällar i rad.
Så dagens glädjeämnen: Jag har inte träningsvärk i lår och ljumskar vilket jag tidigare haft efter långpass. Jag har heller inga känningar och knän och fötter som tidigare gnällt lite. Istället är jag trött som fan i rygg och rumpa. Alltid är det något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar